whitehaven

Mot Arlanda...

Kategori: Allmänt

Måndag...
Efter att ha halvsprungit från "öfvre Oxbacken" så kom jag nyduschad men svettig som en som sprungit 2 km till Nyköpings tågstation. Den sms biljett jag tidigare hade köpt på SJ hade naturligtvis inte kommit till min telefon. Dock så hade jag skrivit upp bokningsnummret på en lapp från ICA Oppeby, vilket gjorde konduktören nöjd.
Sitter nu på tåget mot Flemingsberg aka Brandbergen som denna förort till Stockholm hette förr. Väl där kommer min far och hämtar mej, vi ska äta lunch innan färden går mot Arlanda och flyget mot Manchester. Ryser lite när jag tänker på att jag ska "lösa ut" Vauxhallen mot en avgift på 60£. Det kostar att ligga på topp....
Väl i Manchester ska jag trixa mej ut ur denna Englands näst största stad och köra de drygt tre  timmarna mot Whitehaven. Veckan blir spännande, speciellt februaris revenue (intäkt) möte. MRF kommer, om inte en mindre katastrof inträffar, att göra ett resultat man aldrig varit i närheten av, intäktsmässig. Sedan är det naturligtvis omkostnader, cost of sales, dvs. Transporter och pris för material behandlat i Sverige som tillkommer men jag är rätt säker på att alla kommer att vara nöjda.
Om två veckor åker jag hem igen. Jag har då tillbringat en tredjedel i UK och ska då vecka 11 lata mej, både i Örebro men också i Sälen, vilket ska bli så himla skönt. Hoppas bara att vädret är med oss.
En sak som slår mej när jag passerar Vagnhärad nu är att vädret i Sverige är så mycket trevligare än det väder som Whitehaven visat upp under mina sex veckor där. Ok att det var sju minus när jag åkte från Örebro i morse men dagen är ju solig och fin till skillnad mot Englands "lynniga" väder där det kan slå om från fint till katastrof på bara 15 minuter.
96 procents täckning med tre, hur sjutton har man mätt då? Bara jag kommer tio minuter utanför Nyköping så dog både min telefon samt min iPad. Det är för mej en gåta hur dåligt detta nätverk kan vara eftersom det nästan blir komiskt att tänka på deras reklam... Hallå, vi bor inte i Karesuando, Dorothea, Vindeln eller på Gotska Sandön, vi bor i centrala Sverige, ca. 100 km från Stockholm.
Tåget närmar sig Södertälje, jag har en pinne i täckning nu när jag ska "försöka"skicka iväg detta inlägg. Om ni kan läsa det så har det funkat, om inte så laddar jag upp det när jag kommer till Arlanda.
Allt gott...
Uppdatering ==> nu har jag kommit fram till Arlanda. Utan problem, varken med pass, biljett eller säkerhetskontrollen så sitter jag nu vid gate 69 och väntar på att 16.00 få borda planet.
En underlig sak hände när jag bokade biljetten Manchester tor, nämligen att det inte fanns några ekonomibiljetter kvar. Jag fick nämligen boka en dubbelt så dyr ekonomi extra, i och för sig med kall mat ombord men döm av min förvåning när sedan planet bara var halvfullt och det fanns 20+ ekonomiplatser kvar?
Detta är naturligtvis planerat av SAS för att tjäna mer pengar på ett mindre antal passagerare men det känns så utstuderat metodiskt, och gillas inte.
Arlanda måste vara värdens dyraste flygplats. Tre dosor general portion kostade mej 150 kr nyss medans samma antal kostade mej 134 kr på Skavsta, hur kan det vara så? Blev på dåligt humör så det tänkta skjortinköpet blev aldrig av, där missade dom en Tommy Hilfiger försäljning, vilket fick mej på ett riktigt gott humör (-;
Kläder är billigare i UK men med tanke på hur flertalet klär sig så antar jag att Morrisons även säljer gabardin och andra klädesplagg, får kolla under morgondagens inköpspromenad.
Ska blunda ett tag nu eftersom den tidiga morgonen, med bacon, ägg, apelsinjuice och utmärkt kaffe, har gjort mej en aning "slö", vilket jag antar gäller för Dita med.
Allt gott, mot Manchester.

Död, tragik och hopp...

Kategori: Allmänt

Måndag...

Det som igår var en solig, vårlik dag, en dag då jag stod mot husväggen och drack kaffe i solen, iförd t-shirt har idag förbytts mot regn, storm, rusk och allmänt " lågtryck över Brittiska öarna väder".

- Is this weather what you britt's call "raining cats and dogs", frågade jag kvalitetschefen Steve, när han halvdränkt kom igenom entren till MRF.

- Yes, this is bloody cats and dogs, muttrade han, torkandes sitt ansikte från kallt regn.

Så, jag fokuserar detta inlägg på den underbara gårdagen, bra va :-)

Kvällen innan hade jag, efter min sirlon steak, grönsaker, hemmagjord bearnaisesås och efterföljande kaffe, som vanligt medvetet stängt av kvällens film eftersom jag efter maten blev för trött för att titta vidare.

Följ nu med på en resa i Whitehavens hamn, full av död och tragik men också av stolthet och hopp.


Del av Whitehavens småbåtshamn

Året är 1910, det är den 11 maj och klockan är strax före 7.40 pm. I den lokala gruvan "the Wellington pit", vet man ännu inte vad som väntar utan driften går som den brukar. Man ska komma ihåg att år 1910 hade man inte de moderna hjälpmedlen som vi har idag, man hade inte de kunskaper eller de erfarenheter vi idag kan stoltsera med.

Klockan 7.40 pm, den 11 maj, bryter helvetet lös i gruvan. En gruva som ligger ca 100 m från havet och vars gruvgångar faktiskt går under havsbotten. En explosison skakar gruvan, och under 18 timmar försöker man nå de som inte hade en chans att ta sig upp, allt medans gruvan sakta fylls med dödlig rök.

Den yngsta som arbetade i gruvan var vid denna tidpunkt 15 år. 

Den 12 maj var man övertygad att ingen överlevt katastrofen och den 13 maj blockerades huvudluftintaget för att förhindra eldens och rökens spridning.

Det tog sedan ända tills sent i september 1910 innan gruvan öppnades igen och den 27 september kunde man ta upp de första kropparna.


Minnesstenen vid the Wellington pit, Whitehaven's hamn

Denna händelse har skapat så mycket historisk smärta, en smärta som man riktigt känner, när man går ibland det som finns kvar av the Wellington pit. Gruvdrift var vid tidigt 1900 tal ett smutsigt, hårt arbete och människor, både män, kvinnor samt barn som arbetade i gruvorna, dog i sotlungsdöden, av ras och liknande.


Ännu en minnesten, Whitehavens hamn

Ännu idag så finns den skorstenen/luftintag som kallas för "the Candlestick", kvar på höjden över Whitehavens hamn. Framför denna imponerade skapelse har man gjort en mosaik som beskriver katastrofen och det finns inskriptationer som den nedan.


Inskriptationer vid "the Candlestick", Whitehavens hamn

"Arbraham Taylor and another lad called William Savage.
They were the two youngest killed, eight years old"

Försök att gå opåverkad förbi den om ni kan......

När jag nu ändå nämnt "the Candlestick" så är det kanske inte mer än rätt att jag visar en av de bilder jag har tagit.


The Candlestick, hamnen Whitehaven

En 25 meters imponerade "pjäs" reser sig som ett minne av forna tider. Man har med flit lämnat denna för att påminna dagens Whitehavensbor om det som varit. 

Havet är ständigt närvarande här. Jag gick ut på den pir som sträcker sig längst ut i havet, bara för att jag vill få en skymt av Isle of man, ca 35 miles utanför kusten.

Jag passerade den plats där bara tre veckor tidigare, en ung kvinna blåste ned i havet efter en promenad på piren. Kanske låter detta en aning märkligt och jag vet inte vad som hände eller vad hon gjorde på piren men hennes liv gick inte att rädda utan hon avled i ambulansen till sjukhuset. Platsen är utmärkt med blommor och stenar som ska förhindra havet och blåsten att radera minnet av henne.


Whitehaven, kort taget fån The Candlestick

Nu är inte bara allt här i Whitehaven tragik och död utan också kantad av stolthet, framtidstro och fantastiska människor som lever, verkar och har ett liv här. Man har genom tiderna blivit attackerade av allt ifrån våra Svenska förfäder vikingarna, man har överlevt invasioner av Romare och man har också överlevt omställningen från gruvdrift till ett modernt samhälle. Arbetslösheten är runt 15% här i Cumbria, och man är väldigt stolt på min arbetsplats att man har anställt ett skift till, ca 9 människor.

Att anställa människor här är inte bara arbetskraft utan man anser, med all rätt, att man gör en viktigt samhällsinsats. Tänker man företagsmässigt, ekonomiskt och vinstdrivande så kan jag inte med de kunskaper jag har, säga att man gjort rätt. Jag hoppas innerligt att jag har fel, men det får tiden utvisa.


Söndagslunch på J D Wetherspoon, Whitehaven

Min vana trogen, eftersom man ska ta seden dit man kommer, gick jag till J D Weterspoon för en söndagslunch. Ska jag vara riktigt ärlig så tog jag Vauxhallen dit. Jag åt en utmärkt lunch bestående av roasted steak, Yorkshire pudding, potatismos, gröna ärtor samt morötter. En pint Carlsberg ingår i priset så vem väljer då vatten :-)

För ovanstående måltid betalade jag 5.99 £, vilket är ungefär 67 sek... inte helt fel.


Inristning i en av pirens stenar, Whitehavens ena pir

Jag avslutar dagens inlägg med ovanstående bild.

Leyland J Watkinson 1978

Vem var han, personen som för nästan 34 år sedan ristade in sitt namn i sandstenen på piren i Whitehavens hamn? Var han, liksom jag bara en tillfällig besökare, bor han här, lever han och i så fall hur gammal är han idag?

Mörkret har åter sänkt sig över Whitehaven, en småstad på Englands västkust. Jag har varit på affären, sett de "kämpande" barnfamiljerna, sett de människor som anländer i BMW M3 eller AUDI Rs 4 bilarna, de som verkligen är "posh", de som lever bra här i regionen.

Alla dessa människor, människor som jag som "människobetraktare" gillar, har en sak gemensamt.

Alla gillar vi Morrisons, men hatar deras totalt underligt planerade parkering :-) Det är därför min lilla Vauxhall får vila när jag väljer att göra min inköp där istället för på Tesco, helt enkelt för att namnet Tesco säger mej "gigantisk Franskt företag lika som Nestle".

Om nu Tesco eller Nestle är franska eller inte struntar jag i, jag bara gillar inte namnen, varken Tesco eller Nestle.

Allt gott...

Ps: Nu råkar jag veta att Nestle är franskt och värdens största företag inom sin genre och Tesco är Brittiskt osv, men jag gillar inte de "plastig" namnen... tacka vet jag Morrisons, säkert inte ett dugg bättre men jag mår bättre att handla där. Dock så kan jag inte, smått illamående sluta tänka på vårat Svenska ICA och allt vad jag inte gillar med det företaget  Ds:

Att resa...

Kategori: Allmänt

Lördag...

Då jag gick till sängs igår, visste jag inte vad som väntade under natten, nämligen att en "superstorm" med orkanbyar, spöregn och fladdrande gardiner skulle komma in ifrån Irland. Detta gjorde så att jag inte sov mer än ca 2 timmar vilket jag tog igen genom att försöka sova till 09.00.

Efter en frukost bestående av the, juice samt två skivor rostat bröd var jag redo att ge mig iväg på dagens resa, en resa som skulle ta mej ca 53 miles (ca 86 km) till Barrow in Furness.


Seascale, en liten by vid havet på väg till Barrow in Furness

Min första anhalt på denna resa blev Seascale. På ovanstående skylt står det bla. "beware of the quicksand", vilket gjorde att jag inte vågade ta ett enda steg på strandens sandbädd, Det var f.ö ebb när jag stannade och det är rätt fantastiskt att månen kan påverka  jordens hav till detta fenomen. Ebb och flod är rätt så stor här i Cumbria så det ser ganska roligt ut när en båt guppar runt i vågorna för att på morgonen ligga på sandbotten.


Sellafields torn i horisonten sett från Seascale.

När man åker från Seascale så passerar man först Sellafield och sedan Drigg, vilken är ett markförvar för radioaktivt material här i Cumbria. Drigg är den närmaste byn så förvaret heter LLWR, och är en av de viktigaste kunderna för vår verksamhet här i UK. LLWR togs i drift 1959 så det har några år på nacken.


Haverigg, ännu en liten by på min färd


Vidare mot mitt mål så vek jag av kustvägen mot Haverigg, ännu en liten by vid kanten av Irlänska sjön, som havet utanför kusten heter. Jag parkerade bilen, gick en promenad på stranden, trots att kvicksandsvarningen också fanns på denna skylt. När jag kom tillbaka till bilen öppnade jag dörren, satt mig i bilen och........... ratten var borta :-) Njaaa.... inte direkt borta men jag hade, min vana från Sverige trogen, satt mej på rätt sida, vilken är fel sida här i UK. Då det var rätt mycket människor på parkeringen så var jag tvungen att simulera att jag försökte fixa något under bilens instrumentpanel. Några tittade lite underligt på mig men jag tror min bluff gick hem :-)


Den manuella rälsövergången på väg ner mot Haverigg's strand

En sak som slog mej när jag kom till Haverigg var att rälsövergångens "bommar" inte var bommar utan två stycken enorma grindar, vilka öppnades och stängdes manuellt av en "grindskötare". Man kan ju undra hur denne mans utvecklingssamtal låter.

- Vad är målen för nästa år, säger grindskötaren
- Ja, säger hans chef, ett mål är att öppna grindarna och ett annat är att stänga grindarna
- Vad kan jag förbättra för att få en högre lön, säger grindskötaren
- Hmmmm, säger chefen, du kan ju le samtidigt som du öppnar/stänger

Roligt eller hur :-) Undra vilka förbättringar grindskötaren kan göra år 2.

Nåja, min färd gick vidare. Ni ska veta att kustvägen, som inte går efter kusten hela tiden ändrar karaktär efter som. Jag undrade efter min förra resa till "the lake district" varför jag hade träningsvärk i magen men nu råder det inga tvivel varför detta uppstår. Man sitter nämligen och "burkar" dvs. man lutar med i kurvorna. Om detta är ett fenomen av allt mc åkande eller inte förtäljer inte historien. 


Rödljus på en av de smala broarna

Som ni kan se på bilden ovan så är tex. en del av broarna man passerar så smala att det krävs rödljus för att förhindra olyckor. Vägen varierar från tvåfilig i vardera riktningen till "kostig", omöjlig för två bilar att mötas på. Dessutom har man de förbannade stenmurarna på vänster sida ständigt närvarande. Efter många års körande på rätt sida i Sverige så har jag svårt att veta var sjutton Vauxhallens vänstra sida är.

You drive on the left side, we drive on the right side, förstår ni... 


"kostig till väg" mainroad till Barrow in Furness

Slutligen, efter mycket om och men, kom jag fram till mitt mål. Jag behövde inte ens dra igång telefonens GPS vilket gjorde mig på väldigt gott humör. Dock så var det med stor tveksamhet jag åkte vidare vid vissa tillfällen eftersom nästa steg i vägstandard var grusväg.


Till höger på bilden ligger BAE Systems enorma anläggning

Barrow in Furness domineras av BAE Systems. BAE Systems är beläget centralt i staden, utefter havet i enorma produktionsanläggningar. Man producerar "allt" ifrån atomubåtar till amunition. Företaget har del i byggnationen av hangarfartyg, stridsflygplan och rymdapplikationer. Jag skulle kunna rabbla nyckeltal eftersom jag kollat upp detta men jag ska inte trötta ut er med det.

Väl framme i Barrow in Furness så hittade jag följande rätt omgående.


Currys, en av mina favoritaffärer

Currys är vad Elgiganten eller Mediamart är i Sverige. Jag var där för att titta på spisar, underligt eller hur :-)
Men tänk er då en en meter bred spis med tre eller fyra ugnar, gasplattor och induktionsplattor och dessutom i varierande färger. Sen kan man ju dividera om man verkligen kommer att laga potatisgratäng, kyckling och sockerkaka samtidigt!


Kärlek i spisform "endast 999 £" dvs. 11 488 kr


Modell med häll och tre ugnar, "i love it" :-)

När jag hade fått nog av att titta och drömma om mitt framtida kök så styrde jag min Vauxhall åter mot Whitehaven. Molnen på himmlen började se hotfulla ut och jag ville inte, som under min förra resa, köra i kolsvart mörker. Således körde jag på så gott det gick, försökte tänka på att inte "burka" med i de dramatiska kurvorna. Ibland så kommer det ned eller uppförsbackar med 18 graders lutning. 18 graders lutning kanske inte låter så farligt men kom då ihåg att man ska nedför en backe, 18 graders lutning inkl. zig zag kurvor, stenmurar och varningsskyltar som säger "se upp för fordon mitt i vägen" ?, följt av en "varning för ko mellan april och Oktober.


Vägen "hem" till Whitehaven

Välbehållen hemma så parkared jag bilen, gick in och tog en kopp kaffe, laddade telefonen under 15 minuter och gick sedan mot Morrisons för inköp av kvällsmat. Väl på affären köpte jag följande.

- 1 st Sirlon steak, 280 g
- 3 st paket med kalkon, skinka, kyckling pållägg
- 250 g riktigt Irlänskt smör
- En megapåse chips med 18 minipåsar i
- Ett knippe sparrisar
- 4 pints av Carlsberg lager
- en flaska Sydafrikanskt vin
- en burk dipp till ovanstående chips
- 2 liter Coca Cola
- 6 ägg (ska göra egen bearnaisesås ikväll)
- 1 liter apelsinjuice gjord på extrakt antar jag

För ovanstående betalade jag 20.11 £ vilket kan översättas med 227 kr. Me like...

Mörkret har sänkt sig över Whitehaven, west Cumbria. Min dag har varit bra, jag har varit i Barrow in Furness, jag har kommit helskinnad hem och kvällen kommer att vigas åt film eller sport eftersom vi här i huset har varenda kanal som Sky Tv erbjuder. Troligtvis så slutar kvällen med att jag stänger av filmen och går och lägger mej efter att jag har ätit Sirlon steak, sparris och efterföljande kaffe.

Ännu en dag i livet har passerat, för ovanlighetens skull så har vädret varit på min sida, vilket jag tror är själva grejen med UK, speciellt regionen där jag bor. Här kan vara underbart, ljuvligt, man har närhet till havet osv. MEN.....

Det är ofta dimma, regn, blåst som kan göra en Svensk orolig, och det kan vara allmänt otrevligt. Kanske har detta att göra med årstiden, kanske inte.  Jag påminns varje vecka om det som man som liten, överlägset hörde flest antal gånger på tv'n.

- Lågtryck över Brittiska öarna
 
Allt gott

Ps: Whitney Huston's namn uttalas INTE som staden Huston dvs. det uttalas inte HJUSTON utan HUSTON, dvs Whitney Huston...... Ds:

Fredag i Whitehaven...

Kategori: Allmänt

Fredag, min femte vecka här...

Idag på jobbbet så pratade jag och Craig, vår marknadskille, om spabad. Craig bor här i Whitehaven men är ifrån Skottland. Han är, precis som jag ägare till ett spabad. Skillnaden är att hos mej badar man med snö runtomkring, i hans, oftast i regnet.

Kom att tänka på alla turer med mitt bad då det demo exemplar jag och dottern köpte läckte, vilket resulterade i att jag fick ett sprillans nytt bad.

Den sk. invigningsfesten slutade med grannens badtunna, vedeldad, men Roger och Tony var ju "tvugna" att bada i mitt tolvgradiga bad, just för saken skull, ändå.

Roger och Tony i nyinköpt spa
Roger och Tony i 12 gradigt vatten, sommaren 2011.

Min fredag ser ut som följer:

- Hem från jobbet i Vauxhallen
- Promenad runt Whitehaven inklusive handling på Morrisons
- Hem till huset på Victoria, på med kaffe, kolla om går någon bra film på Sky
- Laga scampi, ris, färska sparris och kolla film
- Kolla om någon ur "skypeklubben" är online 21.00, svensk tid (vilket jag inte tror eftersom dom nog är och bowlar)

Ja, ungefär så ser det ut, en helt vanlig fredag i Whitehaven. Kanske trist men jag tycker att det är helt ok.
När man arbetar så att man inte kan åka hem varje helg så tror jag att det gäller att aktivera sig själv. Min klocka kommer tex. att ringa som vanligt imorgon, 06.30. Varför undrar man! Jo, bara för att rutiner är bra och rutiner skapar vanor som att gå upp, äta frukost, ta på träningsskorna och ge sig ut på en långpromenad i Whitehaven. Alternativet att sova till 11, frukost till 12 och sedan ge sig ut tycker jag låter skönt men ger mej mindre vaken tid att uppleva omgivningarna här.

Jag längtar efter sommaren då jag ska slutföra mitt uteplatsprojekt.


Albin, snickare och son, sommaren 2011.

I mitt lilla hus i NYK så tänkte jag, innan jag började arbeta i UK, renovera mitt badrum och mitt kök under året.
Jag är väldigt glad att jag inte har börjat ännu för här i UK så finns de underbaraste spisarna man kan tänka sig.
 
Tänk er en spis med induktionshäll, 1 meter bred, 4 ugnar inkl. 2 med varmluft och 2 med grill. De finns i alla möjliga färger, för ett pris lika med en "standardmodell" hemma, MEN, det finns bara ett dilemma nämligen
==> Vilken kvalitet håller dessa underbara spisar, förutom att titta på?

I huset här i Whitehaven så har vi en spis med 4 st gasplattor/2 elektriska ugnar. Jag som gillar att laga mat tycker att den är underbar, gas är snabbare än induktion, MEN, igår under tillagning av "sirlon steak" så "ploppade" ena plattans vred loss och studsade via klinkergolver iväg så att jag inte kunde hitta vredet. Jag kunde inte heller stänga av gasen, vilket inte var någon katastrof eftersom gas är lika med värme i det annars så kalla huset här.

1 meter kärlek, i spisform, reklam kan förekomma, dvs- när ni ser denna bild så kan en Brittisk röst guida er till något (beror på nät osv) ursäkta för det....

Generellt så är det enligt nedan:

- Elektronik är dyrare i UK
- Undantaget är vitvaror inkl. brödrostar och liknande
- Mat är billigare och håller generellt högre kvalitet än i Sverige
- Kläder och framförallt skor är billigare, höga conversese kostar tex. 34 £ här, 690 kr i Sverige
- Att äta ute här kostar inte "skjortan" utan jag upplever att 10 £ räcker för förrätt, varmrätt inkl. en pint, helt ok

Funderar starkt på att hyra en skåpbuss på Q8 i Sverige inför mina sista veckor här, åka Eurotunnel mellan Folkestone - Dover, köra hem till NYK med ny spis, kyl och duschhörna mm. Kanske kan bli ett äventyr bara det :-)

Klockan är nu 18.35 i Whitehaven, jag kollar på Sky Sports där man avhandlar vem som kommer att bli Englands nya förbundskapten i fotboll. Harry Redknapp är favorit men han är samtidigt tränare för Tottenham, har just blivit frikänd för skatteflykt (hade ett hemligt konto i sin hunds namn på Cajmanöarna?).

De enda alternativen, enligt mina Engelska arbetskamrater är just Harry men även Jose Mourinho, demontränaren för Chelsea, Inter och nu Madrid.

Mitt tips, som ovetande, icke Engelsk, fotbollsgillande man i undre (?) medelåldern är ==> England vill ha en Engelsk förbundskapten och då finns ingen annan än just "Harry Redknapp".

Allt gott...

Att återvända till UK...

Kategori: Allmänt

Tisdag vecka 7...

Efter att ha tillbringat en skön helg hemma så var det åter dags att flyga mot Edinburgh.

Jag har fått en viss rutin på att packa fort. Således lämnades dottern på förskolan exakt 15,00 och jag klev innanför dörren till mitt hus exakt 16,00. Hade jag fått punktering eller liknande så hade jag kanske missat flyget, vad vet jag. Flyget går visserligen inte förens 18,25, men ni vet hur det kan vara med säkerhetskontroller osv.

Jag vaknade av att lyset släcktes inför landningen på Edinburghs flygplats. Kraftig sidvind, går det att landa på diagonalen tänkte jag. Precis i sista sekund så rätades planet upp och vi slog brutalt ner på landningsbanan.
Ute var det 9 grader varmt och klart väder, vilket kaptenen meddelade resenärerna.

Alla som rest med Ryan Air har väl hört deras "fanfar" följt av "ännu en Ryan Air flight som landat i tid", fast på Engelska, följt av "Ryan Air, for the low fare and the most flights in time"...

Ut ur planet, in i ankomsthallen..... bara två personer som tog emot för passkontroll, puh. Efter ca 25 minuter passerade jag och gick raskt mot den telefon där jag skulle ringa "the flying Scot", det parkeringsbolag där jag parkerat min Vauxhall på fredagen då jag reste hem.

Alla som pratat med en skotte vet 2 saker:

- Accenten kan vara obegriplig, beroende på ifrån vilken region i Skottland personen kommer ifrån.
- En skotte pratar INTE långsamt utan det kan nästan låta som en enda lång harang.

ARE YOU AT THE AIRPORT; DO YOU WANT US TO PICK YOU UP; PLEASE GO TO PICKUPPOST NO 11, sa rösten i telefonen väldigt pedagogiskt, varpå jag kände mej som ett lekskolebarn vars fröken hade tillrättavisat honom/henne.

Jag gick mot "pickuppost no 11" och när jag kom fram så stod redan The Flying Scot's minibuss där. Chauffören var en kvinna som log brett åt mej då hon såg att jag ville åka med. Hon öppnade sin egen dörr, klev ur bussen och skyndade sig runt för att öppna dörren åt mej.

- so bujcbbcvrbv c ebncbncvivc  cnelcnbecnbeicne, tyckte jag att hon sa till mej varpå jag svarade, sorry what did you say? (varför påminde detta mej om en John Cleasesketch, hmmmmm......

Samma harang en gång till varpå jag nickade, log och sa ok, vilket tydligen var rätt svar för hon stängde dörren bakom mej, hastade in på förarplatsen och körde iväg mot långtidsparkeringen.

Det var då jag upptäckte att hon hade hörselapparat i båda öronen och var således hörselskadad. Kanske inte så konstigt att jag, som knapp förstår en skotte utan hörselskada, inte hade en aning om vad hon ville säga till mej.

Utan GPS gick färden i Vauxhallen. Mot Glasgow, mot Johnstonebridge, mot Lockebie och mot Carlisle. jag stannade på mitt vanliga "macka, chips och drickaställe" för att proviantera. Jag skulle vara stark, jag skulle stå emot, nu skulle jag klara att helt enkelt säga:

- You can leave the chips, please. Man får nämligen med en liten påse chips när man köper en macka.

Det blev Salt & Vinegar den här gången... förbannat gott

Jag tröstade mej med att jag i alla fall har löpskor och träningskläder med mej den här gången. (Dock så visade det sej vid ankomst till huset att jag istället för träningsbyxor, av misstag tagit med mej en svart långärmad skjorta). Det får bli långpromenader i helgen istället.

När man åker på engelska vägar så slås man av några, för oss Svenskar, ovanliga saker.

- Det finns inga älgar att köra på.
- Det finns överhuvud taget inga skyltar som varnar för vilda djur.

Däremot så finns det enorma elektroniska skyltar över M vägarna som meddelar följande:

- Tiredness can kill, take a break
- Check your fuel level
- Consider carshare
- Low temperature, drive slowly
- Slow vehicle, drive carefully

Ovan var bara ett axplock men det varnas för i princip allt. När man vid Carlisle svänger av den stora M vägen och åker in på den mindre vägen som tar en mot Workington / Whitehaven så finns det en massa skyltar som varnar för skarpa kurvor. Instinktivt bromsar man men dessa kurvor är inte några 90 grader utan "normala" svängar. Ändå står det "SLOW varvat med varningsskyltar i vareviga kurva.

Väl framme i Whitehaven så tog jag en kopp kaffe, tittade på tv i 10 minuter och gick sedan till sängs, rätt trött efter den tre timmar långa resan mellan Edinburgh och Whitehaven.

På jobbet så införde jag idag OEE mätningar av Isocsmaskinerna, de maskiner som avgör om vi ska friklassa i UK eller skicka materialet till Sverige. Alla kanske inte var så himla imponerade av mina grafer och min förklaring till betydelsen i att veta var förlusterna finns men ingen sa emot så på måndag vecka 8 startar själva mätningarna ;-)

Jag ber om ursäkt för uteblivna bilder. Min Svenska Sony/Ericson är inne på reparation den tredje gången för samma fel (tänder inte upp skärmen efter avslutat samtal, bara att ta ur batteriet och starta om) och jag har min lilla HTC Engelska telefon med en 3 Mp kamera som inte "rosar" marknaden på något sätt.

Ska försöka lösa detta under morgondagen, på vilket sätt vet jag inte men "den som lever får se"...

Allt gott... 










Workington...

Kategori: Allmänt

Idag så har vädret varit mycket bättre än under gårdagen. Efter frukost och dusch, så tog jag bilen och åkte de ca 1,5 milen mot Workington.

Karta över Cumbria
Karta över West Cumbria

Workington är en stad med en historia som är rätt intressant. Man har hittat lämningar efter Vikingar, Romarna har varit här och "Mary, queen of the Scots"rymde till Workington 1568.

Workington har haft två områden "The Marsh och Quay" som var 2 stora arbetarklassområden men som revs under tidigt 80 tal. Numera har man byggt det sk. Clay Flatts industrial estate där dessa områden låg.

När man kommer från Whitehaven så åker man efter havet och det ser minst sagt trist ut. Jämfört med Whitehavens underbara hamn så har Workington ingen liknande, i alla fall inte vad jag sett.

Hamn i Workington
Lågvatten i Workingtons trista hamn

Däremot så finns det en massa hus att titta på, vilket jag uppskattar. Dessa är vackra, pittoreska på håll men kommer man närmare så ser man att byggkvaliteten är dålig.


Ett ensamt hus vid havet mellan Workington och Whitehaven


Tidens tand har gjort sitt, slitna stålkonstruktioner i Workingtons hamn


Vindkraftverk vid havet, Workington


Lågvatten i hamnen, Workington

Efter ca 2 timmar hade jag fått nog och vände hemåt. Jag körde långsamt och funderade på vad skulle äta till lunch. Genom centrala Workington via den nya motorvägsbiten som tar mej mot Whitehaven, gick färden.

Jag bestämde mej för att åka in i centrala Whitehaven för att leta efter ett matställe. Jag hittade till slut, trots den massiva mängden av människor som var ute, ett matställe. Om lördagar är fruktansvärda så verkar det som om söndagar är än värre. Alla verkar vara ute, handlandes, på väg mot dagens lunch eller bara strosandes, i det för denna region, väldigt fina vädret.

Jag handlade Shepherds pie, en paj med köttfärs i botten och potatismos på toppen. Till denna "klassiska Engelska maträtt" köpte jag Evian, det överskattade Franska alpvattnet.

Jag tog med maten hem eftersom Wales - Irland spelade rugby och att sitta och äta framför tv'n, göra kaffe efteråt och kanske blunda lite, är en "lyx" få förunnat i dessa "kravfyllda" dagar.


Mitt lilla hus, Nyköping Sverige

Jag avslutar detta inlägg med en bild på mitt hus. Längtar efter dej, huset :-).
Hörde att det var - 15 grader i Sverige nu och skulle detta väder någonsin komma hit så skulle det bli total katastrof. Idag så har det varit några plusgrader och ändå så hör jag reportage på radion om att flyg och andra kommunikationer har problem.

Troligtvis så kommer jag någongång att drabbas när jag ska åka hem men jag tröstar mej med att jag inte kan göra ett dugg åt detta. Får helt enkelt ta det som det kommer.

Allt gott

Klart att jag hade fel...

Kategori: Allmänt

Give blood-play rugby
Naturligtvis så var mitt tips gällende gårdagens rugbymatch mellan England - Skottland felaktigt.

Skottland ägde matchen, tacklades mest, störst bollinnehav och ledde med 6 - 3 i halvtid. Under andra halvlek så kom England tillbaka och vann till slut med 13 - 6.

Rugby är en hård sport. Vill man inte ha skit under naglarna ska man nog ägna sig år något annat. Dom som spelar ser mer eller mindre ut som "bulldog's", dom blöder, har blåmärken, blomkålsöron, även fast vissa spelare har någon sorts "mjuk hjälm" på sej.


2 av de Skotska spelarna

Jag åt utmärkt kött, potatiskroketter och sparris, tittade på matchen och gillade faktiskt rugbyn. Jag förstår inte alla regler men i alla fall så mycket att jag kan ha behållning av en match.

Klockan är nu drygt 12.40, jag ska hoppa in i duschen innan jag tar Vauxhallen ut på en tur. Tror att jag åker till Workingtons köpcentrum och bara strosar runt.

Allt gott





På upptäktsfärd...

Kategori: Allmänt

Lördag...

Eftersom vädret när jag vaknade var "Engelskt modell 1A", dvs. regn och rusk, så skippade jag resan efter kusten, förbi Sellafield mot Broughton in Furness där man tillverkar alla Engelska atomubåtar.

Istället så styrde jag mina steg mot Whitehavens centrum.

På jobbet sa kontorstjejen Tracy:

- Dont go to the market, if you want to go for a pint
- Och varför inte, frågade jag
- Because there are people there that live on welfare and just sitting on the pub all day, the can bother you...

- Ok,sa jag, sa hej då till Tracy, som var på väg till "Trafford center", vilket är ett enormt köpcentrum, precis bredvid den legendariska fotbollsstadion som är Manchester Uniteds hemmaarena.

Naturligtvis struntade jag i Tracy's råd och istället för att gå till "the posh pubs in the upper Whitehaven", gick jag mot just "the market".

Whitehavens centrum
En av huvudgatorna i Whitehaven, Cumbria

Via blöta gator genom Whitehavens centrum, mötandes människor med allt ifrån t-shirt till dunjackor på sig, gick jag raskt mot hamnen, Visste ni förresten att man tror att Whitehaven har varit modell för New York, eftersom staden har precis samma gaturutmönster som sin "storebror". Att dessutom George Washington's mormor är född i, just det, Whitehaven gör väl inte saken sämre.

Af Chapman, båten som ligger i Stockholm och numera är vandrahem, är byggt i, just det, Whitehaven.

PArkbänk i Whitehavens hamn
Parkbänk i Whitehavens småbåtshamn, lägg märke till ryggstödets fenform

Väl nere i småbåtshamnen kunde jag inte undgå att lägga märke till de underbara bronsbänkarna som kantar strandpromenaden.

Texten på ryggstöden lyder:

"1778 Americans led by John Paul Jones, raid Whitehaven with limited success"
Här ligger stoltheten i luften..........

Nåväl. Via hamnpromenaden, genom regnet kom jag så småningom till mitt mål för min lunch:

En av pubarna i Whitehavens hamn
The Bransty Arch, en av pubarna vid hamnen

Var detta verkligen detta en av de ställen jag blev varnad för? The market?

Visst tystande pubens gäster när jag kom in, visst tittade paret med tatuerade ansikten, och visst blev det lite "the Shining" stämning när jag kom in. Dock så torde detta fenomen bero på att jag vid detta tillfälle såg ut som en dränkt katt efter ca en timmes vandrande i regn.

Nåväl, här gällde det att gå till attack. Fram till disken och beställa följande:

- Can i have the burger with chips and a pint of Carlsberg, please.
- Yes sir, do you want onions on it, sir
- No thank you, sa jag, utan egentligen veta vad jag svarade på eftersom accenten var Skotsk.
- What number do you have sir
- What do you mean by number, sa jag eftersom jag trodde att det var mitt telefonnummer som hon menade
- The number of your table sir, fortsatte bartjejen vänligt
- Ohh, i dont have a clue, sa jag och gick sakta mot mitt bord. Bordets nummer var 38
- Thertieight, sa jag
- Wery good sir, the food will take about ten minutes, sir
- Ok, sa jag, gick och satt mej ner med min Carlsberg

Lunch
Lördagens lunch, man måste ta seden dit man kommer, heter det visst

Lunchen bestod av hamburgare på 100% Engelskt nötkött, hemagjorda, underbara pommes, salsa samt en halvliter Carlsberg. Detta kostade mej 3.99 pund, vilket kan översättas med drygt 45 svenska kronor. Inte illa och om jag nu levde mitt liv här så skulle jag knappast äta hemma eftersom man kan få en fisk/kötträtt inkl. en halvliter Carlsberg (eller John Smith ale, Boddington cider eller liknande) för bara 5.99 pund (ca 68 svenska kronor).

Lite orolig blev jag över 100% Engelskt nötkött, galna kosjukan, here i come ;-)

Puben är inrymd i ett gammalt bussgarage. Trevlig miljö, trevlig atmosfär. Bakom mej satt det ansiktstatuerade paret, framför en äldre kvinna, tydligen med hörselproblem. När hennes mobil plötsligt ringde, stannade hela puben upp pga. signalen som kunde väcka döda. Att hon sedan pratade lika högt som en normal människa skriker blev på något sätt komiskt....... Välkommen till "the market".

Pub
Min lördagslunchpub, hamnen Whitehaven

Efter lunchen, mätt och belåten, styrde jag åter mina steg, mot huset på Victoria, Whitehavens "halvposh" område. Förbi underbara radhus, av tidens tand slitna områden, via bakgator och åtevändsgränder, återsåg jag det bekanta området som ligger runt Whitehavens bibliotek.

Radhus downtown, Whitehaven
Underbara radhus, downtown

Duke Street
Duke street, alla gator har underbara smidesskyltar

Jag iaktar människor väldigt mycket. Man kan se på en människas kläder, rörelsemönster, ansiktsdrag, ungefär vad det är för en människa, vilket jag tycker är intressant. Människorna här är annorlunda än i Sverige, naturlitvis med undantag.

"Vikingarna åkte till England/Irland, plundrade och tog med sig de finaste kvinnorna"

Jag har alltid trott att detta var en myt, men efter tre veckor här så börjar jag bli osäker. Precis som man kan se att tex. människor med Finskt ursprung har högre kindben än de som härstammar från de germanska folkslagen (Tyskland osv, Finnar de Ugriska folken såsom tex. Ungern) så kan man här se att människorna är "väldigt Engelska".

Kunde helt enkelt inte motstå frestelsen att inte ta kort på följande:

Morrisons
De mest slitna klackarna jag någonsin sett, utan undantag

Personen framför mej hade slitit ner klacken så att om ni tänker er att en normal klack är 5 cm bred och 2 cm hög, så var hans skor nedslitna så att (bakifrån) högra sidan av klacken var 2 cm, medans den vänstra var 0 cm.
Eftersom klacken var ca 5 cm bred så blev jag smått imponerad av att han inte blev hjulbent? Detta måste alltså betyda att vinkeln i fotleden är enorm, när han går.

Nu kanske ni tycker att "och varför måste han nu bry sig om detta", men jag gillar att titta på människor. Dock så vill jag säga att jag inte på något sätt försöker göra mej lustig på deras bekostnad, jag bara gillar olikheter.

Frälsningsarmen i Whitehaven
Frälsningsarmen har en avdelning här också

Jag gör mej nu redo för kvällens stora drabbning i rugby mellan England - Skottland. Tvättmaskinen i huset, av typen tvätt/torktumlare har äntligen efter nästan tre timmar, plötsligt blivit klar, vilket bara det kan ses som ett under :-)

Reklamskylt i Westhaven
"hatar kölden, älskar kakao??? är jag så dålig på Engelska?

Mörkret håller på att sänka sig över Whitehaven. Det regnar och är, efter Svenska mått mätt "ett riktigt skitväder". Fortfarande så är det full commers, handlande familjer, fullt på McDonalds, kaos i trafilen ut ur Whitehaven.
Man kan känna stämningen i luften när man sakta vandrar genom staden.

Här är rugby och fotboll religion. Här händer, kl 17.00, det som många sett fram emot med förskräckelse.

ENGLAND VS SCOTLAND, the ultimate battle between nations...........

Jag håller fast vid mitt tidigare tips. Englands unga lag kommer att bli överkörda. Dock så kan jag, som jag tidigare berättat, inte ett dugg om rugby, jag bara känner det på mej. Om jag har fel så kommer ni imorgon att vet det :-)

Allt gott, nu jäklar ska här spelas rugby

Ps: Efter tre år på Studsvik, så kan jag nu upplysa er att jag har stulit en piketröja med Studsvikloggan på.

Tröjan är i storlek XXL, fanns i en låda i huset, passar mej inte alls men anledningen till stölden var att jag glömde att ta med min tröja, inköpt på Stadium i NYK. Ds:


Jobbet...

Kategori: Allmänt

Fredag, tredje veckan...

Efter att nyss ha kommit hem ifrån jobbet, via favvoaffären Morrisons, så tänkte jag berätta om mitt arbete här.

När jag först kom hit så rådde någon sorts förvirring över vad jag skulle göra här.

- Fabrikschefen sa: Well Jokim, we will see whats happens when you swing your magic wand here.

(Innan jag fortsätter så vill jag säga att fabrikschefen är väldigt trevlig, är genuint intresserad över vad som händer, är på jobbet, varje dag, ca 06,20 då han tar en tur på fabriksgolvet och pratar med personalen.)

Alla som någongång har arbetat med produktionsrelaterade frågor vet att det inte handlar om något annat än hårt arbete, att utmana, mäta, gör om gör rätt och att skapa rätt förutsättningar för de som sköter själva produktionen, vare sig man monterar växellådor, sköter maskiner eller segmenterar metall.

Jag i konferencerummet
Möte, 12 grader i konferensrummet, brrrrr...... jacka på :-)

Mitt arbete eller rättare sagt uppdrag, går ut på följande:

- Implementera KPI's, dvs. nyckeltal
- Införa produktionsplanering inkl. skapa en produktionsplan
- Öka effektiviteten i "hot cuttin booth" med 25%
- Införa "en produktionskultur"...
- Se över det logistiska flödet, med ökande volymer
- Skapa en möteskultur

I stora drag så är ovanstående mitt uppdrag här. Kanske man kan tycka att detta kan utföras enkelt eller tom. via tillfälliga besök här men jag tror att man misstar sig grovt då.

I England råder totalt andra reglar, arbetsmiljömässigt. Man har blanketter numrerade "form xxx" för nästan allt.

Nedan följer ett axplock över regler/bestämmelser här:

- Kör någon truck så måste en sk. "banksman" gå vid sidan av trucken
- Skär någon material i "hot cuttin booth" så måste det vara en som är med honom och övervakar
- Man gör underhåll exakt efter vad leverantören av utrustningen rekommenderar
- "the regulator", vilket jag uppfattar är en myndighetsrepresentant typ arbetsmiljöverket är "gud".

Tex. så fjnns det 2 st vridbord vid ISOC's stationerna som var fyrkantiga. Detta tyckte "the regulator" var farligt, eftersom någon då kunde få det vassa hörnet på sitt knä eller liknande, vilket naturligtvis ledde till att de 2 vridborden byggdes om till att nu vara runda.

Vad inte "the regulator" tänkte på då var att numera så svävar man i livsfara när man måste ha tunga lådor långt ut på truckarnas gafflar för att nå in?... Naturligtvis så kan ju detta lösas med att köpa en 5 tonstruck :-)

Svalafestival
Svala kanske inte är så dumt i alla fall?

Jag försöker inte göra mej lustig över de Engelska reglearna men jag vill belysa att det som är lätt i Sverige kan vara svårt att förstå. Här är man "överkänslig" mot arbetsskador, tillbud och liknande. Naturligtvis så är det inte acceptabelt att människor skadar sig på jobbet men jag får en känsla av att man vaggas in i en falsk säkerhet så att de som arbetar tror "Det är så säkert här så inget kan hända".

Det finns undersökningar som visar, klart och tydligt att "när man har klarat en säkerhetsinspektion med bravur" så händer det en olycka.

Det tog tex. en extern konsult tre timmar att konstatera ett detta var fallet på Sellefield.

Nåja... allt är inte arbete inte :-)

En sak som slog mej idag när jag parkerade Vauxhallen på parkeringen framför huset var att jag inte vet vilka mina grannar är. Vad jag menar är att jag aldrig, trots att jag nu varit här i tre veckor, inte sett en enda människa som bor i husen intill?

Jag vet att det bor Amerikaner som arbetar på Sellafield här, liksom Tyskar men vad sjutton.... Inte ett enda ansikte??? Underligt???

 Det tog tex. 20 min efter att jag börjat flytta in i "Öfvre Oxbacken"  innan Kjell, min granne kom och hälsade. Nåja.......

Var föresten på den vanliga affären för att "lyxa" lite idag men konstaterade:

- Bearnaisesås, ni vet den goda sorten som vi har i Sverige, finns inte. Faktum är att jag inte överhuvudtaget kunde hitta någon, inte ens på påse. Ville undvika att göra "riktig" på charlottenlök, ägg, smör osv.

- Handla inte på en fredag. Om det kan tyckas hysteriskt hemma så är en fredag på Morrisons ungefär som ICA Oppeby dagen före nyårsafton. Jämförelsevis så kan man direkt se följande:

- Man handlar enormt mycket färdiga rätter här.
- Man äter, trots sin närhet till havet, förhållandevis lite fisk
- Alla handlar lotter (eller rättare sagt väldigt många)
- Vinner man, så vinner man typ BNP i Sverige, dvs. en jäkla massa penger

Jag har nyss pratat med min Dita hemma i Sverige, jag längtar efter att träffas, längtar efter våren, gemensam semester, gärna i ett varmt land, vilket kommer att bli verklighet.

Jag ser på tv nu. Här har vi Sky, alla kanaler ni kan tänka er inklusive box med inspelning.

Snöslunga från Köping
En manlig maskin, min snöslunga :-)

Mörkret har åter sänkt sig över Whitehaven, en annan del av värden. Människorna på Morrisons har gått hem, trafiken har tystnat och alla tycks ladda inför morgondagen STORA drabbning nämligen England - Skottlad, i rugby. England har inte vunnit sedan 2004 och tränades då av den tränare som nu tränar Skottland.

På tv sa han följande:

- It seem's that England misses lack of respekt.

Jag tror, utan att veta ett dugg om Rugby, att det Engelska laget kommer att bli överkörde rejält av det rutinerade Skotska laget :-)

Kvalitetschefen Steve åker dit imorgon bitti. Trots snövarning, cyckelbanevägar, lager till frukost och allmänt högt tempo under sin resa så sa jag till honom, innan jag lämnade MRF:

- Steve.... i am going to watch the game att BBC1, five o clock Saturday. I am expecting to see you and your Workington flag att the telly (tv)

Steve svarade:

You bet i'll do my very best, Jokim, you know that.

Allt gott till er, mina vänner. Ska nu laga "Braising steak", vilken jag inte har en aning om vad det är. Kommer från mu och Vic sa imorse att det "really good stek" så jag får väl lita på honom, Brittisk som han är :-)

UPPDATE ==> Lördag morgon kommer jag på mej själv under frukosten, att jag sitter och tittar på ett program där tittarna kan skicka in frågor till. Följande frågor var uppe nyss:

- Vilket är det bästa sättet att få bort frosten på bilens ruta?
- Vad behöver man ha för utrsutning i bilen för. tex ett nödläge?

Dom kunde ju ha ringt till mej. Då skulle jag svara på ovanstående frågor.

- Använd skrapa på sprayburk :-) De-iser
- Rör för sjutton inte bilen om då så bara tror att det finns risk för snö.......

Allt gott

Kylan har kommit...

Kategori: Allmänt

Torsdag, vecka 3...

Kylan har kommit till Cumbria, den region där jag både bor och arbetar. Med kyla menar jag att det har varit -7 grader, vilket med Svenska mått mätt är ... ingenting.

Det finns dock vissa skillnader mellan Sverige samt England. En av dessa är att isskrapor inte existerar.


Istället för att skrapa rutan
De-iser, de bilburnas bästa vän - eller inte!

Således så har vi använt allt ifrån cd fodral till kreditkort för att befria rutorna på Vauxhallen från is.
MEN......... Vic kom på att det faktiskt visst finns isskrapor, fast på sprayflaska.

Således hastade han ner på favoritaffären Morrisons, köpte den "gudagåva" som kallas för de-iser........
Jag vet inte vad den kostade men det går åt ca 2/3 delar av en stor sprayburk bara för framrutan på Vauxhallen så jag tänkte stilla för mej själv i morse... Hur tänkte dom nu då?

- Is this really god for the enviroment, frågade jag?
- Well, with Sellafield as a neighbour, i dont think that this will make any difference, do you Jokim (som dom kallar mej).

Efter det var det färdigpratat om miljön...

Rykande hus i Whitehaven
Rykande värmesystem i grannhuset

Jag har äntligen kommit på varför husen ryker här. Detta osvenska fenomen har att göra med att de flesta värmesystemen drivs av ........ propan. Med den Engelska byggstandarden så blir man ju inte direkt lugnare av att veta att denna ädla gas cirkulerar i huset.

Värmesystemet går på en timer som ingen förstår hur den fungerar. Detta har således lett till att tex. gårdagens fotbollskväll gick till på följande sätt:

Scott (en ung ingenjörslärling) och jag occuperade vardagsrummet. Jag iförd täckjacka, långkalsonger under byxorna samt filt, Scott iförd fleecemundering, armarna i kors muttrandes "for fxxx's sake".

Vic tog sin sedvanliga "after work nap", i sin "en suite" dvs. rum med tillhörande badrum. Rummet erbjöd han mej, artig som han är, redan första dagen, vilket jag naturligtvis avböjde.

Efter att Scott och jag dragit för de tunga gardinerna (fönstrena läcker nämligen), skruvat upp elementen på max, stängt dörren och barrikaderat oss i varsin fåtölj, så kännde vi oss redo för fotbollsmatchen. Jag uppskattar att temperaturen då var ca 14 grader, vilket jag också kände i mina fingrar.

Det tog drygt hela matchen att få upp temperaturen till acceptabla 19 grader, så att gå ut i köket och hämta något var en pina.

Middagen bestod av ravioli på burk, spetsat med nudlar... yammy :-). Lite senare så kom Vic ner från sitt rum, började laga friterade räkor med remoulad sås, citron och grönsaker, Scott blev hungrig igen och gjorde mackor/the och jag började också känna mej smått "sugen" på något.

Funderade på vad jag skulle äte, var inte riktigt sugen på pasta, mackor/the eller mer nudlar. Plötsligt slog det mej.......... Blackpudding. Jag hade ju för sjutton köpt blackpudding på Morrisons tidigare i veckan.

Blackpudding är Englands motsvarighet på Svensk blodpudding, DOCK med vissa skillnader. Blackpudding serveras ofta som förrätt på restauranger här. Vem sjutton skulle komma på hemma att ha detta som förrätt innan sjötungan eller "fina" köttbiten?

Blackpudding
Blackpudding, i love it :-)


- Har ni bestämt er, frågar servitören/servitrisen!
- Hmmm...... jag tar blodpudding till förrätt och sen oxfile till huvudrätt.

Tror inte det, inte på en Svensk restaurang inte..........

Engelsk blackpudding är inte alls som sin Svenska kusin. Blackpudding är grövre, kryddigare (nästan stark), smakar helt annorlunda och jag "bara älskar den". Jag tycker om den så mycket så att jag just valde den till förrätt när vi tidigare i veckan var ute och åt på "fina restaurangen". Ingen tycker att detta var underligt.

Köket på jobbet
Köket på jobbet, med ny kaffemaskin och allt. 

Jag har tillfört lite kaffekultur på jobbet eller rättare sagt till "the downstairs coffeclub" som kvalitetschefen Steve säger. Kontoret är i två våningar så det finns en uppstairs coffeclub och en downstairs coffeclub.

Maskinen är en Nespresso kapselmaskin, laddas med olika kapslar som har olika smaker, allt efter tycka och smak. Vi dricker ALLTID detta kaffe i små koppar med lillfingret pekandes utåt eftersom detta får Julie och Tracy, våra två kontorstjejer att tycka "o my god, you are so bloody posh". Posh kan översättas med "snobbig", men det struntar vi naturligtvis i och bara fortsätter.

Gatulampa vid huset på Victoria
Gatlampa "a la Westhaven"

Utanför vårat hus så finns det en väldigt underlig gatlampa. Den ser ut som ett hemmabygge, vilken den kanske är men det som jag blev fundersam över är att den ovanpå har en liten blå lampa, precis som om det skulle vara någon sortas indikering på inbrott eller liknande. Jag ska ta reda på vad den lilla blåa lampan har för funktion tror jag. Kanske kan exporteras till Sverige :-)

Underligt
Inmurat glas i muren utanför huset, kanske mot inbrott?

Kanske kan den lilla blå lampan ha något med ovanstående inbrottsskydd att göra? Först så trodde jag att det var mot duvor men den teorin har jag nu, efter att nästan ha skurit upp handen på vägen till Morrisons, lagt ner.

Mörkret har åter sänkt sig över Westhaven, huset är lite varmare, dock obetydligt, idag. Timerdjäveln har naturligtvis slagit av och golvvärmen i köket har kallnat. Jag ska laga pasta carbonara, kolla lite tv, lägga mej innan 23,00 eftersom vi varje morgon har produktionsgenomgång 08,00, vilken man gärna kommer påläst samt pigg till.

Jag tänker på Sverige (jag vet att det har snöat idag), på dottern som är och åker skidor, på att våren ska komma, fast det är väldans optimistiskt, på semester i sommar (det kommer att bli slapparsemester i ett varm land).

Kommer också idag att iförd mina bästa långkalsonger, äntra min säng, tänka på alla jag saknar hemma, tänka på hur ytterst tacksamma vi "bortskämda västerlänningar" borde vara, vilket kommer att gjuta mod i min Svenska själ för här, här är jag främling från ett annat land........ vilket känns helt ok.

Allt gott, på återskrivande..........