Torsdag, vecka 3...

Kylan har kommit till Cumbria, den region där jag både bor och arbetar. Med kyla menar jag att det har varit -7 grader, vilket med Svenska mått mätt är ... ingenting.

Det finns dock vissa skillnader mellan Sverige samt England. En av dessa är att isskrapor inte existerar.



De-iser, de bilburnas bästa vän - eller inte!

Således så har vi använt allt ifrån cd fodral till kreditkort för att befria rutorna på Vauxhallen från is.
MEN......... Vic kom på att det faktiskt visst finns isskrapor, fast på sprayflaska.

Således hastade han ner på favoritaffären Morrisons, köpte den "gudagåva" som kallas för de-iser........
Jag vet inte vad den kostade men det går åt ca 2/3 delar av en stor sprayburk bara för framrutan på Vauxhallen så jag tänkte stilla för mej själv i morse... Hur tänkte dom nu då?

- Is this really god for the enviroment, frågade jag?
- Well, with Sellafield as a neighbour, i dont think that this will make any difference, do you Jokim (som dom kallar mej).

Efter det var det färdigpratat om miljön...


Rykande värmesystem i grannhuset

Jag har äntligen kommit på varför husen ryker här. Detta osvenska fenomen har att göra med att de flesta värmesystemen drivs av ........ propan. Med den Engelska byggstandarden så blir man ju inte direkt lugnare av att veta att denna ädla gas cirkulerar i huset.

Värmesystemet går på en timer som ingen förstår hur den fungerar. Detta har således lett till att tex. gårdagens fotbollskväll gick till på följande sätt:

Scott (en ung ingenjörslärling) och jag occuperade vardagsrummet. Jag iförd täckjacka, långkalsonger under byxorna samt filt, Scott iförd fleecemundering, armarna i kors muttrandes "for fxxx's sake".

Vic tog sin sedvanliga "after work nap", i sin "en suite" dvs. rum med tillhörande badrum. Rummet erbjöd han mej, artig som han är, redan första dagen, vilket jag naturligtvis avböjde.

Efter att Scott och jag dragit för de tunga gardinerna (fönstrena läcker nämligen), skruvat upp elementen på max, stängt dörren och barrikaderat oss i varsin fåtölj, så kännde vi oss redo för fotbollsmatchen. Jag uppskattar att temperaturen då var ca 14 grader, vilket jag också kände i mina fingrar.

Det tog drygt hela matchen att få upp temperaturen till acceptabla 19 grader, så att gå ut i köket och hämta något var en pina.

Middagen bestod av ravioli på burk, spetsat med nudlar... yammy :-). Lite senare så kom Vic ner från sitt rum, började laga friterade räkor med remoulad sås, citron och grönsaker, Scott blev hungrig igen och gjorde mackor/the och jag började också känna mej smått "sugen" på något.

Funderade på vad jag skulle äte, var inte riktigt sugen på pasta, mackor/the eller mer nudlar. Plötsligt slog det mej.......... Blackpudding. Jag hade ju för sjutton köpt blackpudding på Morrisons tidigare i veckan.

Blackpudding är Englands motsvarighet på Svensk blodpudding, DOCK med vissa skillnader. Blackpudding serveras ofta som förrätt på restauranger här. Vem sjutton skulle komma på hemma att ha detta som förrätt innan sjötungan eller "fina" köttbiten?


Blackpudding, i love it :-)


- Har ni bestämt er, frågar servitören/servitrisen!
- Hmmm...... jag tar blodpudding till förrätt och sen oxfile till huvudrätt.

Tror inte det, inte på en Svensk restaurang inte..........

Engelsk blackpudding är inte alls som sin Svenska kusin. Blackpudding är grövre, kryddigare (nästan stark), smakar helt annorlunda och jag "bara älskar den". Jag tycker om den så mycket så att jag just valde den till förrätt när vi tidigare i veckan var ute och åt på "fina restaurangen". Ingen tycker att detta var underligt.


Köket på jobbet, med ny kaffemaskin och allt. 

Jag har tillfört lite kaffekultur på jobbet eller rättare sagt till "the downstairs coffeclub" som kvalitetschefen Steve säger. Kontoret är i två våningar så det finns en uppstairs coffeclub och en downstairs coffeclub.

Maskinen är en Nespresso kapselmaskin, laddas med olika kapslar som har olika smaker, allt efter tycka och smak. Vi dricker ALLTID detta kaffe i små koppar med lillfingret pekandes utåt eftersom detta får Julie och Tracy, våra två kontorstjejer att tycka "o my god, you are so bloody posh". Posh kan översättas med "snobbig", men det struntar vi naturligtvis i och bara fortsätter.


Gatlampa "a la Westhaven"

Utanför vårat hus så finns det en väldigt underlig gatlampa. Den ser ut som ett hemmabygge, vilken den kanske är men det som jag blev fundersam över är att den ovanpå har en liten blå lampa, precis som om det skulle vara någon sortas indikering på inbrott eller liknande. Jag ska ta reda på vad den lilla blåa lampan har för funktion tror jag. Kanske kan exporteras till Sverige :-)


Inmurat glas i muren utanför huset, kanske mot inbrott?

Kanske kan den lilla blå lampan ha något med ovanstående inbrottsskydd att göra? Först så trodde jag att det var mot duvor men den teorin har jag nu, efter att nästan ha skurit upp handen på vägen till Morrisons, lagt ner.

Mörkret har åter sänkt sig över Westhaven, huset är lite varmare, dock obetydligt, idag. Timerdjäveln har naturligtvis slagit av och golvvärmen i köket har kallnat. Jag ska laga pasta carbonara, kolla lite tv, lägga mej innan 23,00 eftersom vi varje morgon har produktionsgenomgång 08,00, vilken man gärna kommer påläst samt pigg till.

Jag tänker på Sverige (jag vet att det har snöat idag), på dottern som är och åker skidor, på att våren ska komma, fast det är väldans optimistiskt, på semester i sommar (det kommer att bli slapparsemester i ett varm land).

Kommer också idag att iförd mina bästa långkalsonger, äntra min säng, tänka på alla jag saknar hemma, tänka på hur ytterst tacksamma vi "bortskämda västerlänningar" borde vara, vilket kommer att gjuta mod i min Svenska själ för här, här är jag främling från ett annat land........ vilket känns helt ok.

Allt gott, på återskrivande..........