Tisdag vecka 7...

Efter att ha tillbringat en skön helg hemma så var det åter dags att flyga mot Edinburgh.

Jag har fått en viss rutin på att packa fort. Således lämnades dottern på förskolan exakt 15,00 och jag klev innanför dörren till mitt hus exakt 16,00. Hade jag fått punktering eller liknande så hade jag kanske missat flyget, vad vet jag. Flyget går visserligen inte förens 18,25, men ni vet hur det kan vara med säkerhetskontroller osv.

Jag vaknade av att lyset släcktes inför landningen på Edinburghs flygplats. Kraftig sidvind, går det att landa på diagonalen tänkte jag. Precis i sista sekund så rätades planet upp och vi slog brutalt ner på landningsbanan.
Ute var det 9 grader varmt och klart väder, vilket kaptenen meddelade resenärerna.

Alla som rest med Ryan Air har väl hört deras "fanfar" följt av "ännu en Ryan Air flight som landat i tid", fast på Engelska, följt av "Ryan Air, for the low fare and the most flights in time"...

Ut ur planet, in i ankomsthallen..... bara två personer som tog emot för passkontroll, puh. Efter ca 25 minuter passerade jag och gick raskt mot den telefon där jag skulle ringa "the flying Scot", det parkeringsbolag där jag parkerat min Vauxhall på fredagen då jag reste hem.

Alla som pratat med en skotte vet 2 saker:

- Accenten kan vara obegriplig, beroende på ifrån vilken region i Skottland personen kommer ifrån.
- En skotte pratar INTE långsamt utan det kan nästan låta som en enda lång harang.

ARE YOU AT THE AIRPORT; DO YOU WANT US TO PICK YOU UP; PLEASE GO TO PICKUPPOST NO 11, sa rösten i telefonen väldigt pedagogiskt, varpå jag kände mej som ett lekskolebarn vars fröken hade tillrättavisat honom/henne.

Jag gick mot "pickuppost no 11" och när jag kom fram så stod redan The Flying Scot's minibuss där. Chauffören var en kvinna som log brett åt mej då hon såg att jag ville åka med. Hon öppnade sin egen dörr, klev ur bussen och skyndade sig runt för att öppna dörren åt mej.

- so bujcbbcvrbv c ebncbncvivc  cnelcnbecnbeicne, tyckte jag att hon sa till mej varpå jag svarade, sorry what did you say? (varför påminde detta mej om en John Cleasesketch, hmmmmm......

Samma harang en gång till varpå jag nickade, log och sa ok, vilket tydligen var rätt svar för hon stängde dörren bakom mej, hastade in på förarplatsen och körde iväg mot långtidsparkeringen.

Det var då jag upptäckte att hon hade hörselapparat i båda öronen och var således hörselskadad. Kanske inte så konstigt att jag, som knapp förstår en skotte utan hörselskada, inte hade en aning om vad hon ville säga till mej.

Utan GPS gick färden i Vauxhallen. Mot Glasgow, mot Johnstonebridge, mot Lockebie och mot Carlisle. jag stannade på mitt vanliga "macka, chips och drickaställe" för att proviantera. Jag skulle vara stark, jag skulle stå emot, nu skulle jag klara att helt enkelt säga:

- You can leave the chips, please. Man får nämligen med en liten påse chips när man köper en macka.

Det blev Salt & Vinegar den här gången... förbannat gott

Jag tröstade mej med att jag i alla fall har löpskor och träningskläder med mej den här gången. (Dock så visade det sej vid ankomst till huset att jag istället för träningsbyxor, av misstag tagit med mej en svart långärmad skjorta). Det får bli långpromenader i helgen istället.

När man åker på engelska vägar så slås man av några, för oss Svenskar, ovanliga saker.

- Det finns inga älgar att köra på.
- Det finns överhuvud taget inga skyltar som varnar för vilda djur.

Däremot så finns det enorma elektroniska skyltar över M vägarna som meddelar följande:

- Tiredness can kill, take a break
- Check your fuel level
- Consider carshare
- Low temperature, drive slowly
- Slow vehicle, drive carefully

Ovan var bara ett axplock men det varnas för i princip allt. När man vid Carlisle svänger av den stora M vägen och åker in på den mindre vägen som tar en mot Workington / Whitehaven så finns det en massa skyltar som varnar för skarpa kurvor. Instinktivt bromsar man men dessa kurvor är inte några 90 grader utan "normala" svängar. Ändå står det "SLOW varvat med varningsskyltar i vareviga kurva.

Väl framme i Whitehaven så tog jag en kopp kaffe, tittade på tv i 10 minuter och gick sedan till sängs, rätt trött efter den tre timmar långa resan mellan Edinburgh och Whitehaven.

På jobbet så införde jag idag OEE mätningar av Isocsmaskinerna, de maskiner som avgör om vi ska friklassa i UK eller skicka materialet till Sverige. Alla kanske inte var så himla imponerade av mina grafer och min förklaring till betydelsen i att veta var förlusterna finns men ingen sa emot så på måndag vecka 8 startar själva mätningarna ;-)

Jag ber om ursäkt för uteblivna bilder. Min Svenska Sony/Ericson är inne på reparation den tredje gången för samma fel (tänder inte upp skärmen efter avslutat samtal, bara att ta ur batteriet och starta om) och jag har min lilla HTC Engelska telefon med en 3 Mp kamera som inte "rosar" marknaden på något sätt.

Ska försöka lösa detta under morgondagen, på vilket sätt vet jag inte men "den som lever får se"...

Allt gott...