Lördag...

Eftersom vädret när jag vaknade var "Engelskt modell 1A", dvs. regn och rusk, så skippade jag resan efter kusten, förbi Sellafield mot Broughton in Furness där man tillverkar alla Engelska atomubåtar.

Istället så styrde jag mina steg mot Whitehavens centrum.

På jobbet sa kontorstjejen Tracy:

- Dont go to the market, if you want to go for a pint
- Och varför inte, frågade jag
- Because there are people there that live on welfare and just sitting on the pub all day, the can bother you...

- Ok,sa jag, sa hej då till Tracy, som var på väg till "Trafford center", vilket är ett enormt köpcentrum, precis bredvid den legendariska fotbollsstadion som är Manchester Uniteds hemmaarena.

Naturligtvis struntade jag i Tracy's råd och istället för att gå till "the posh pubs in the upper Whitehaven", gick jag mot just "the market".


En av huvudgatorna i Whitehaven, Cumbria

Via blöta gator genom Whitehavens centrum, mötandes människor med allt ifrån t-shirt till dunjackor på sig, gick jag raskt mot hamnen, Visste ni förresten att man tror att Whitehaven har varit modell för New York, eftersom staden har precis samma gaturutmönster som sin "storebror". Att dessutom George Washington's mormor är född i, just det, Whitehaven gör väl inte saken sämre.

Af Chapman, båten som ligger i Stockholm och numera är vandrahem, är byggt i, just det, Whitehaven.


Parkbänk i Whitehavens småbåtshamn, lägg märke till ryggstödets fenform

Väl nere i småbåtshamnen kunde jag inte undgå att lägga märke till de underbara bronsbänkarna som kantar strandpromenaden.

Texten på ryggstöden lyder:

"1778 Americans led by John Paul Jones, raid Whitehaven with limited success"
Här ligger stoltheten i luften..........

Nåväl. Via hamnpromenaden, genom regnet kom jag så småningom till mitt mål för min lunch:


The Bransty Arch, en av pubarna vid hamnen

Var detta verkligen detta en av de ställen jag blev varnad för? The market?

Visst tystande pubens gäster när jag kom in, visst tittade paret med tatuerade ansikten, och visst blev det lite "the Shining" stämning när jag kom in. Dock så torde detta fenomen bero på att jag vid detta tillfälle såg ut som en dränkt katt efter ca en timmes vandrande i regn.

Nåväl, här gällde det att gå till attack. Fram till disken och beställa följande:

- Can i have the burger with chips and a pint of Carlsberg, please.
- Yes sir, do you want onions on it, sir
- No thank you, sa jag, utan egentligen veta vad jag svarade på eftersom accenten var Skotsk.
- What number do you have sir
- What do you mean by number, sa jag eftersom jag trodde att det var mitt telefonnummer som hon menade
- The number of your table sir, fortsatte bartjejen vänligt
- Ohh, i dont have a clue, sa jag och gick sakta mot mitt bord. Bordets nummer var 38
- Thertieight, sa jag
- Wery good sir, the food will take about ten minutes, sir
- Ok, sa jag, gick och satt mej ner med min Carlsberg


Lördagens lunch, man måste ta seden dit man kommer, heter det visst

Lunchen bestod av hamburgare på 100% Engelskt nötkött, hemagjorda, underbara pommes, salsa samt en halvliter Carlsberg. Detta kostade mej 3.99 pund, vilket kan översättas med drygt 45 svenska kronor. Inte illa och om jag nu levde mitt liv här så skulle jag knappast äta hemma eftersom man kan få en fisk/kötträtt inkl. en halvliter Carlsberg (eller John Smith ale, Boddington cider eller liknande) för bara 5.99 pund (ca 68 svenska kronor).

Lite orolig blev jag över 100% Engelskt nötkött, galna kosjukan, here i come ;-)

Puben är inrymd i ett gammalt bussgarage. Trevlig miljö, trevlig atmosfär. Bakom mej satt det ansiktstatuerade paret, framför en äldre kvinna, tydligen med hörselproblem. När hennes mobil plötsligt ringde, stannade hela puben upp pga. signalen som kunde väcka döda. Att hon sedan pratade lika högt som en normal människa skriker blev på något sätt komiskt....... Välkommen till "the market".


Min lördagslunchpub, hamnen Whitehaven

Efter lunchen, mätt och belåten, styrde jag åter mina steg, mot huset på Victoria, Whitehavens "halvposh" område. Förbi underbara radhus, av tidens tand slitna områden, via bakgator och åtevändsgränder, återsåg jag det bekanta området som ligger runt Whitehavens bibliotek.


Underbara radhus, downtown


Duke street, alla gator har underbara smidesskyltar

Jag iaktar människor väldigt mycket. Man kan se på en människas kläder, rörelsemönster, ansiktsdrag, ungefär vad det är för en människa, vilket jag tycker är intressant. Människorna här är annorlunda än i Sverige, naturlitvis med undantag.

"Vikingarna åkte till England/Irland, plundrade och tog med sig de finaste kvinnorna"

Jag har alltid trott att detta var en myt, men efter tre veckor här så börjar jag bli osäker. Precis som man kan se att tex. människor med Finskt ursprung har högre kindben än de som härstammar från de germanska folkslagen (Tyskland osv, Finnar de Ugriska folken såsom tex. Ungern) så kan man här se att människorna är "väldigt Engelska".

Kunde helt enkelt inte motstå frestelsen att inte ta kort på följande:


De mest slitna klackarna jag någonsin sett, utan undantag

Personen framför mej hade slitit ner klacken så att om ni tänker er att en normal klack är 5 cm bred och 2 cm hög, så var hans skor nedslitna så att (bakifrån) högra sidan av klacken var 2 cm, medans den vänstra var 0 cm.
Eftersom klacken var ca 5 cm bred så blev jag smått imponerad av att han inte blev hjulbent? Detta måste alltså betyda att vinkeln i fotleden är enorm, när han går.

Nu kanske ni tycker att "och varför måste han nu bry sig om detta", men jag gillar att titta på människor. Dock så vill jag säga att jag inte på något sätt försöker göra mej lustig på deras bekostnad, jag bara gillar olikheter.


Frälsningsarmen har en avdelning här också

Jag gör mej nu redo för kvällens stora drabbning i rugby mellan England - Skottland. Tvättmaskinen i huset, av typen tvätt/torktumlare har äntligen efter nästan tre timmar, plötsligt blivit klar, vilket bara det kan ses som ett under :-)


"hatar kölden, älskar kakao??? är jag så dålig på Engelska?

Mörkret håller på att sänka sig över Whitehaven. Det regnar och är, efter Svenska mått mätt "ett riktigt skitväder". Fortfarande så är det full commers, handlande familjer, fullt på McDonalds, kaos i trafilen ut ur Whitehaven.
Man kan känna stämningen i luften när man sakta vandrar genom staden.

Här är rugby och fotboll religion. Här händer, kl 17.00, det som många sett fram emot med förskräckelse.

ENGLAND VS SCOTLAND, the ultimate battle between nations...........

Jag håller fast vid mitt tidigare tips. Englands unga lag kommer att bli överkörda. Dock så kan jag, som jag tidigare berättat, inte ett dugg om rugby, jag bara känner det på mej. Om jag har fel så kommer ni imorgon att vet det :-)

Allt gott, nu jäklar ska här spelas rugby

Ps: Efter tre år på Studsvik, så kan jag nu upplysa er att jag har stulit en piketröja med Studsvikloggan på.

Tröjan är i storlek XXL, fanns i en låda i huset, passar mej inte alls men anledningen till stölden var att jag glömde att ta med min tröja, inköpt på Stadium i NYK. Ds: