whitehaven

Onsdag...

Efter jobbet idag så ska vi laga Haggis. Chris Hannon har kommit till Whitehaven för att arbeta och det var han som triggade detta. För den som inte vet vad Haggis är så kommer här nedan en beskrivning.


"Haggis är traditionellt gjord på lever, inälvor, havregryn, lök och olika kryddor. Den påminner i smak och konsistens om svensk pölsa, om än lite torrare i konsistensen. Tillbehören till en riktig haggis består av potatismos, mosade majrovor, så kallade "Neeps and tatties" (Turnips and potatoes) och en liten skvätt whisky)."

Haggis anses vara Skotlands nationalrätt och serveras på den sk. "Burns supper" dvs. den vecka då den 25 januari infaller, för att fira minnet av den Skotska nationalskalden Robert Burns (25 January 1759 – 21 July 1796).



Haggis, den Skotska nationalrätten, på väg in i ugnen


Vi får gäster idag, en brokig skara kommer att samlas i huset på Victoria.

Jag som inte är nämnvärt intresserad av fotboll, Chris som är Liverpool fan, Vic som "det spelar ingen roll", Paul Redhead från jobbet samt Ashley från LLWR. Jag tror att det kommer att bli trevligt men Chris är redan pessimist eftersom "hans" Liverpool inte spelat bra på sista tiden :-)

Till detta kalas så kommer naturligtvis följande att serveras.


Öl samt cider i kylen, i väntan på törstiga fotbollssupporters

Det vore väl kanske inte England om inte öl skulle drickas till. Man gillar även cider, inte den Svenska "suuuupersöta" utan den mer traditionella sorten man också kan hitta i tex. Spanien.

Ok here we go.........


Chris Hannon, som under sin universitetstid arbetade som kock

Chris har just börjat förbereda kålrot, potatis samt lök. Löken ska karameliseras, dvs puttra långsamt (stekas) i ca 1,5 timmar, kålroten och potatisen äts grovt mosade till.

Det som kan tyckas lite underligt kan vara att till ovan nämda mat serveras Whiskeysås, vilket jag inte ens hade hört talas om.

Whiskeysåsen tillagas enligt nedan:

- 3 dl grädde
- 1 msk Dijonsenap
- 1 msk grov senap
- Whiskey efter tycke och smak. Chris körde med 12 årig Glenfiddisch.


12 årig Glenfiddish, att göra sås på

Medans Chris skalade potatis så sa han plötsligt:

- Can you cut the swede?
När ingen reaktion kom från varken Vic eller mej så fortsatte han

- Can you please cut the swede?

Vic stod och log, drack sin Carlsberg och såg allmänt lycklig ut, kanske tänkte han på sin tid inom den Brittiska flottan, där han var ombord på bla. atomubåtar.

- What do you mean, sa jag till Chris varpå han åter med vänlig ton sa:

- Can you please cut the swede so we can cook it together with the potatoes?


The swede, alias kålrot. Kanske inte så smickrande men ganska kul

The swede visade sig nämligan vara den Engelska benämningen på, just det, kålrot :-)

När potatisen, kålroten samt löken var klara så var också kvällens huvudattraktion färdig i ugnen och med spänning följde jag Chris när han tog ut Haggisen.


Haggis, direkt från ugnen

När Haggisen var uttagen från ugnen, Vic mosat potatis och kålrot grovt, så anlände Paul Redhead ca 10 min före utsatt tid, vilket tydligen var ovanligt och Ashley några minuter efter honom. Allt var klart och vi dukade bordet, Vic fördelade potatis/kålrot, Chris klickade på Whiskeysåsen och vi var klara för middag. Vid denna tidpunkt så var jag ordentligt hungrig så när maten var på bordet och vi precis skulle äta så ställde sig plötsligt Chris upp och läste följande:


Paul Redhead med ryggen mot kameran, Chris ståendes, Vic samt Ashlley
till höger om honom

Fråga mej för sjutton inte vad detta betyder men det lät väldans seriöst och vi högg hungriga in på måltiden.

Haggis smakar som en blandning mellan "blackpudding och pölsa". Jag som äter och gillar "nästan" allt tyckte att det var jättegott så jag tog en portion till. Alla tycktes nöjda och efter måltiden gick vi in till vardagsrummet för att se kvällens match mellan Liverpool och Manchester City.

Matchen slutade med vinst för Liverpool så man är nu i final, vilket gladde åtminstonde Chris.

Klockan är nu drygt 23 här i Whitehaven, mörkret har för längesedan sänkt sej över de blöta hustaken, ljuden ute har tystnat och jag ligger i min säng och skriver detta inlägg.

Imorgon så är det åter produktionsplaner och annat som hör vardagen till. En rolig händelse idag var följande:

Chaig Broadbent, den lilla rödlätta skotten på jobbet, har varit i Spanien över helgen med sina forna universitetskompisar. När jag träffade honom under förmiddagen, så såg jag att han hade haft fint väder eftersom han tycktes vara "mer rosa i hyn än normalt" :-)

På min dataskärm så har jag en bakgrundsbild av min dotter Thea plockandes blåbär, blond och blåögd.
Craig säger följande, på skotska accent i kulsprutefart:

- Is it your daughter, she is a typical Swede
- Yes it is, svarade jag.

Craig skrattade, vände sej om och började gå, varpå jag ropade.

- And you must be a typical Scotsmen, with your red hair and that body, varpå han tvärstannade, skrattade hysteriskt och replikerade, fortare än vanligt, så fort att jag inte förstod någonting.

Tracy och Julie, som f.ö inte tilltalat mej på en och en halv vecka nu, bara för att dom inte visste hur mitt namn uttalades, skrattade så att dom kiknade, Steve, kvalitetschefen, skrattade även han och tillade:

- I couldn't have said it better my self.

Allt gott

Måndag.....

Jag förstår inte taktiken gällande uppvärmning här?

Idag när jag kom till jobbet, så var det ca 14 grader på kontoret. Taktiken verkar vara enligt följande.

- Om du inte tror att någon ska vistas i rummet eller lokalen, värm för sjutton inte upp det då.
- Om någon ändå ska vistas där så kan man ju sätta på värmen när detta inträffar, inte innan.

Således så kände jag runt klockan 10, att mina fingrar var "smått" stelfrusna, varpå jag sa:

- It's a little bit cold here today, isn't it?

- I thought you Swedes liked it, sa Vic, sittandes i sina karakteristiska kläder som hör hans roll som "health physican" till. Kläderna ser mera ut som om han vore kirurg på något lokalt sjukhus, gjorda i tunn bomull, kortärmat, men är praktiska och verkar vara sköna att bära.

Under färden hem så slog det mej plötsligt hur lite jag ätit under dagen. En kopp the på morgonen, vatten och två dubbelmackor under dagen.

- I feel a little bit hungry, sa jag.
- It's not like working i Sweden and go to Horsvik (Jobbets restaurang) to eat...... fortsatte jag.
- Horsvik, sa Vic, himlade med ögonen och fortsatte..... Very gooooood food at Horsvik.


ESSO, ett minne blott i Sverige.

Väl hemma (jag kallar det hem nu, känns lättare så) så gick jag och Vic ner mot stadens centrum. Jag för att besöka mitt "stammställe" Morrisons, Vic för att gå till den lokala fiskaffären och höra om helgens eventuella bravader gällande fiske, sportfiskeentusiast som han är.

På vägen mot stan så passerar man ESSO, min barndoms, numera i Sverige, försvunna bensinstation. ESSO köptes f.ö av Statoil 1985 och bytte således namn. Det känns lite nostalgiskt att åter se den välbekanta skylten.


Morrisons har även en egen bensinstation i anslutning till sin supermarket

Väl framme vid Morrisons så skildes Vic's och min väg, jag gick in och handlade följande:

- Broccoli, 4 pints Carlsberg, 4 nudelpaket, 1 stor "Irish brown soda bread" dvs. "grovt bröd" en biff "rib eye steak", som jag f.ö inte har en aning om vad det är, bara att den kommer från mu och inte från nöff eller bä, samt mjölk.

Ovanstående kostade mej 11,31 pund? Räknar man lite snabbt så inser man att maten är billigare här eftersom summan, översatt i svenska kronor blir ungefär 125.

På vägen hem så kollade jag, som vanligt, in den Engelska byggstilen. Kanske en yrkessjukdom som jag har men jag gillar hus, smide och annat byggtekniskt.


Smidesstaket på vägen upp mot huset.

Efter gatan på vägen från affären ligger det hus i varierande stil. Det puffar rök ut ur några, precis som om det var ett levande väsen, några är slitna, några är renoverade och fina, och några har underbara smidesstaket. Flertalet är till salu och jag ska försöka ta reda på prisbilden bara för att jag är nyfiken.

Ska laga mu nu, rib eye steak med broccoli, ta en Carlsberg framför CSI (som alltid tycks gå på tv, närhelst man än tittar), göra lite kaffe och lägga mej tidigt. Imorgon kommer ledningen från Gateshead, huvudkontoret här i UK, för möte, vilka tenderar att hålla på så länge det är ljust ute.

Allt gott

Whitehaven, bara namnet skapar förväntningar i ett Svenskt hjärta.

Den bild jag hade av Cumbriaområdet har fått sig en rejäl törn. De förväntade gråa stenhusen, de trista miljöerna och närheten till "kärnkraftsland" dvs. Sellafield, har under min första vecka visat sig vara helt...... felaktig.

Den känsla av ensamhet som jag trodde skulle infinna sig, boendes i ett annat land, långt bort från nära och kära, har inte infunnit sej ännu. Snarare så har det otroliga landskapet i Cumbria gjort mej förälskad och glad.

Under Lördagen så tog jag min lilla Vauxhall Astra och åkte via Cockersmouth, Keswick, ner till Windermere, eftersom Tracy på jobbet berättat att "ohhh, you must go down to Windemere, it's beutiful there". Genom ett "sagan om ringenlandskap" styrde jag min Astra, körde "bara" på två trottoarkanter under färden genom Whitehaven mot Windermere, så det tar sej :-).

Vic, min arbets och huskamrat, är nog inte så imponerad av min körning men "hey", vad sjutton kan man begära, körandes en Vauxhall med både ratt och växelspak (naturligtvis så har jag en manuell växlad bil), på fel sida. Att det sedan är vänstertrafik får man ju se som en bonus kanske :-).

Färden gick vidare genom "the west lake district" som fö. också är nationalpark, på vägar obetydligt bredare än de Svenska cyckelbanorna, fast med en tvåmeters mur på, ja, naturligtvis vänster sida, den sida av bilen som bara genom ett mindre mirakel INTE har fått någon skada. Under färden, som jag sittandes i huset planerat till att ta ca 4 timmar, märkte jag att jag plötsligt inte hade en aning om var sjutton jag var. Jaha, vad göra.... hmmm, på med den Svenska Gps'en, vilket säkert kostade några hundralappar att driva eftersom det sitter i mobiltelefonen och kräver mobildata på = inte gratis.

Via byar som Newby Bridge, Penny Bridge, Grizebeck, kom jag så småningom på rätt kurs igen och när jag sakta åkte igenom Broughton in Furness så trallade jag med till takterna av "Video killed the radiostar".

Via Gosforth, Blackbeck och Egremont så var jag rätt tacksam över att åter se "Welcome to Whitehaven" skylten, ca 5 timmar försenad. Trött man lycklig lagade jag biff, broccoli och hällde upp ett glas Chilenskt vin, vilket jag köpt på rea för 3,19 pund i den utomordentliga supermarketen Morrisons, ett stenkast från Huset på Victoria.


Den underbara lilla byn St Bees, ca 15 minuters körning från Whitehaven
Till höger på bilden skymtar Sellafields skorstenar och torn mörka.

Idag söndag, så körde jag till St Bees, en liten by vid havet ca 1,5 mil från huset i Whitehaven. Jag ville se havet, ville känna vinden och jag ville ta en promenad eftersom jag levt på mackor och chips, den typiska Englandsdieten, under en vecka. När jag närmade mej byn så slogs jag av den otroliga kusten, med Sellafield synligt i horisonten till vänster och Isle of Man rakt ut i havet ca 30 miles.

Jag har varit i Thailand och sett tempel, varit i Istanbul och sett den blå mosken, sett engelska kolonialhotell i Indien, kusten på nord Irland, Cliffs of Moher i replubliken Irland och hela den Kaliforniska kusten men det här är en av de absolut vackraste platser jag har varit på.


Franks kompisar, ni vet fåret i Tele 2 reklamen 

När jag klev ur bilen, kände lukten av havet, fick den hårda vinden i mitt ansikte, så kände jag en sån enorm tillfredsställelse eftersom hela upplevelsen överväldigar en. Havet är så mäktigt, så vilt och så bedårende vackert.

Jag gick drygt en mil i blåsten, förbi fåren på bilden, som fö. såg ut som "jaha, och vad sjutton håller du på med då", komma här där vi bor och bara klampa på.

Jag passerade rader av äldre vandrare, barnfamiljer och andra vindpinade människor. Alla som jag mötte nickade i samförstånd, precis som om vi delade samma känsla och upplevelse.


Skyltar på stranden, St Bees, West Cumbria

Klockan har blivit 17,00 här, den lokala rugbymatchen på planen några hundra meter från huset, har tystnat. Människorna har gått hem och mörkret sänker sig sakta över Whitehaven. Imorgon är det måndag, arbetsdag, produktionsplaner, språkförbistring med Craig som pratar i 200 med sin Skotska accent, med nyckeltal och Isocs stationerna som redan när jag kom inte fungerade.

Jag kommer att uppdatera bloggen några gånger i veckan och jag ska snarast köpa en systemkamera med bra zoom, så att jag inte behöver springa benen av mig för att ta bilder på tex. får.

Min första vecka närmar sej sitt slut, Vic kommer till huset från sitt hem i Glasgow och med största sannorlikhet så kommer kvällen att sluta med en traditionell kopp Engelskt the.

Allt gott.