Första hemresan
Kategori: Allmänt
I fredags hände följande ==>, idag ska jag för första gången köra från fabriken, till Edinburgh, ta flyget hem till hus, snö och dotter.
För att inte komma försent så kommer alla på kontoret överens om att det är bäst om jag åker 14.00.
Flyget går f.ö. 20.10, så jag har gott om tid, men England är England, så jag lyder deras råd. I England/Skotland är det nämligen så att snö är lika med........ Kaos.
Man stänger av vägar.
Man varnar på radion, via skyltar och efter vägkanten för "Low temperature forecast".
Dubbdäck existerar naturligtvis inte och man har berättat för mej att det blir allmänt kaos inkluderat krockar avåkninar och liknande när snön kommer.
Klockan 14.00, sharp, rullade Vauxhallen ut från jobbets parkering. Det var en fin eftermiddag och min färd mot Carlisle, Cumbria's residensstad börjar. Vägen från jobbet är smal men ok och att ta sig till Carlisle tog mej ca 45 minuter. I Carlisle var det tvärstopp då vägen som ansluter till den stora trefiliga motorvägen mot Glasgow går rakt genom stan. Jobbar inte folk, tänkte jag, växlade ner, bytte fil och gasade på.
Via Lockerbie, där Pan Am fight 103 den 21 december 1988 exploderade och dödade 270 människor (varav 11 personer på marken), gick färden vidare mot Glasgow, utefter fantastiska böljande berg med snöklädda toppar, djupa dalar, slott och vattendrag.
Motorvägen upp mot Glasgow är en "M" väg, dvs den ingår i England/Skottlands viktigaste vägnät, de sk. "M"vägarna. Just denna heter A47 M, och tar mej via "the outskirts" dvs. Utkanterna av Glasgow, till Edinburgh's flygplats.
2,5 timmar innan mitt flyg mot Skavsta ska gå, har jag passerat säkerhetskontrollen och står och funderar på vad jag ska göra för att få tiden att gå. Per automatik styr jag stegen mot elektronikaffären, kollar in det senaste, tänker köpa en systemkamera men gör det inte eftersom mina fotokunskaper inte skulle göra ett sådant hantverk rättvisa.
Istället så går jag vidare, kollar den stora avdelningen med Whiskey, som innehåller sorter som jag inte ens hört talas om. Går vidare, rastlös, beställer en Corona, sätter mej ner, ringer till min gode vän Roger, kollar läget, känner mej ensam (kanske ytterligare ett I-landsproblem), dricker sakta min Corona, betalar och går vidare, tänker på vad jag ska göra imorgon, hämta min dotter Thea, kolla läget med sonen.
Jag har en plan nu, behövde bara lugna ner mej lite. Går genom den begränsande mängd affärer mot den som säljer klockor. Efter noggrant övervägande så väljer jag en CK klocka, modell dam, till min älskade Dita, som fyller år imorgon.
Jag bordar flyget, kan inte sova, kommer till NYK, tar taxi hem, kan inte sova, somnar ca 02,30, nöjd, skönt att vara hemma.
Helgen går naturligtvis i "turbofart", Thea och hennes kompis Meja har kul, vi är i skogen, åker på våra stjärtar i snön, käkar Macdonalds, kollar barnfilm, jag köper ryggbiff, blir besviken på den irriterande låga kvaliteten på Svenskt kött (jag lovar att det Engelska köttet är sååååååå mycket bättre, för nästan halva priset), slänger bort ryggbiffen à la skosula, spelar gitarr och,,,,,,,,,,,
Måndag, resdag, dags att ta farväl. Känns inte helt bra men "thats life". Jag tröstar mej med att det bara är ett halvår, men visst är det som man säger..........
Borta bra men hemma bäst .......
Ber om ursäkt för uteblivna bilder. Min iPad vill inte acceptera min Sony Ericsson telefon så ett nytt inlägg, med bilder, kommer imorgon Torsdag?
Allt gott till er...........