whitehaven

Whitehaven, bara namnet skapar förväntningar i ett Svenskt hjärta.

Den bild jag hade av Cumbriaområdet har fått sig en rejäl törn. De förväntade gråa stenhusen, de trista miljöerna och närheten till "kärnkraftsland" dvs. Sellafield, har under min första vecka visat sig vara helt...... felaktig.

Den känsla av ensamhet som jag trodde skulle infinna sig, boendes i ett annat land, långt bort från nära och kära, har inte infunnit sej ännu. Snarare så har det otroliga landskapet i Cumbria gjort mej förälskad och glad.

Under Lördagen så tog jag min lilla Vauxhall Astra och åkte via Cockersmouth, Keswick, ner till Windermere, eftersom Tracy på jobbet berättat att "ohhh, you must go down to Windemere, it's beutiful there". Genom ett "sagan om ringenlandskap" styrde jag min Astra, körde "bara" på två trottoarkanter under färden genom Whitehaven mot Windermere, så det tar sej :-).

Vic, min arbets och huskamrat, är nog inte så imponerad av min körning men "hey", vad sjutton kan man begära, körandes en Vauxhall med både ratt och växelspak (naturligtvis så har jag en manuell växlad bil), på fel sida. Att det sedan är vänstertrafik får man ju se som en bonus kanske :-).

Färden gick vidare genom "the west lake district" som fö. också är nationalpark, på vägar obetydligt bredare än de Svenska cyckelbanorna, fast med en tvåmeters mur på, ja, naturligtvis vänster sida, den sida av bilen som bara genom ett mindre mirakel INTE har fått någon skada. Under färden, som jag sittandes i huset planerat till att ta ca 4 timmar, märkte jag att jag plötsligt inte hade en aning om var sjutton jag var. Jaha, vad göra.... hmmm, på med den Svenska Gps'en, vilket säkert kostade några hundralappar att driva eftersom det sitter i mobiltelefonen och kräver mobildata på = inte gratis.

Via byar som Newby Bridge, Penny Bridge, Grizebeck, kom jag så småningom på rätt kurs igen och när jag sakta åkte igenom Broughton in Furness så trallade jag med till takterna av "Video killed the radiostar".

Via Gosforth, Blackbeck och Egremont så var jag rätt tacksam över att åter se "Welcome to Whitehaven" skylten, ca 5 timmar försenad. Trött man lycklig lagade jag biff, broccoli och hällde upp ett glas Chilenskt vin, vilket jag köpt på rea för 3,19 pund i den utomordentliga supermarketen Morrisons, ett stenkast från Huset på Victoria.


Den underbara lilla byn St Bees, ca 15 minuters körning från Whitehaven
Till höger på bilden skymtar Sellafields skorstenar och torn mörka.

Idag söndag, så körde jag till St Bees, en liten by vid havet ca 1,5 mil från huset i Whitehaven. Jag ville se havet, ville känna vinden och jag ville ta en promenad eftersom jag levt på mackor och chips, den typiska Englandsdieten, under en vecka. När jag närmade mej byn så slogs jag av den otroliga kusten, med Sellafield synligt i horisonten till vänster och Isle of Man rakt ut i havet ca 30 miles.

Jag har varit i Thailand och sett tempel, varit i Istanbul och sett den blå mosken, sett engelska kolonialhotell i Indien, kusten på nord Irland, Cliffs of Moher i replubliken Irland och hela den Kaliforniska kusten men det här är en av de absolut vackraste platser jag har varit på.


Franks kompisar, ni vet fåret i Tele 2 reklamen 

När jag klev ur bilen, kände lukten av havet, fick den hårda vinden i mitt ansikte, så kände jag en sån enorm tillfredsställelse eftersom hela upplevelsen överväldigar en. Havet är så mäktigt, så vilt och så bedårende vackert.

Jag gick drygt en mil i blåsten, förbi fåren på bilden, som fö. såg ut som "jaha, och vad sjutton håller du på med då", komma här där vi bor och bara klampa på.

Jag passerade rader av äldre vandrare, barnfamiljer och andra vindpinade människor. Alla som jag mötte nickade i samförstånd, precis som om vi delade samma känsla och upplevelse.


Skyltar på stranden, St Bees, West Cumbria

Klockan har blivit 17,00 här, den lokala rugbymatchen på planen några hundra meter från huset, har tystnat. Människorna har gått hem och mörkret sänker sig sakta över Whitehaven. Imorgon är det måndag, arbetsdag, produktionsplaner, språkförbistring med Craig som pratar i 200 med sin Skotska accent, med nyckeltal och Isocs stationerna som redan när jag kom inte fungerade.

Jag kommer att uppdatera bloggen några gånger i veckan och jag ska snarast köpa en systemkamera med bra zoom, så att jag inte behöver springa benen av mig för att ta bilder på tex. får.

Min första vecka närmar sej sitt slut, Vic kommer till huset från sitt hem i Glasgow och med största sannorlikhet så kommer kvällen att sluta med en traditionell kopp Engelskt the.

Allt gott.