whitehaven

"Älskling jag har aldrig kunnat lära dig någonting
I bästa fall så kan jag bidra med en känsla"


Whitehavens hamn med "The Candlestick" uppstickandes i bakgrunden

Hypokondrikern i mig själv vaknade och hade jag inte lite ont i mina ben, var inte magen "lite" i olag och strålade det inte "ovanligt" mycket i vänster arm denna underbara dag? Inte då, hjärnspöken har nog alla mäniskor, inte sant :-)

Jag bara bestämde mig att inte låta detta påverka mig så jag gick i långsam takt mot "the family butcher", vilket är en saluhall i miniatyr på huvudgatan. Som ett barn i en godisaffär synade jag länge de olika glasmontrarna med deras fina upplägg ordnade efter typ samt kvalitet.

- Sir, yes sir, can i help you, sa kvinnan i 50 års åldern framför mig
- Well, sa jag, i would lika to have a sirlon steak for one person, please

Kvinnan plockade upp en bricka med de underbaraste biffarna man kan tänka sig, så att jag skulle kunna välja den som passade mig.

- I'll take that one, sa jag, varpå den valda biffen paketerade vant av kvinnan, do you take credit cards
- Not under 5 punds sir, svarade hon
- Then i take another one, sa jag, smått förvånad av det låga priset.

Jag hade just handlat kött av en kvalitet som ICA eller liknande aldrig någonsin kommer i närheten av, till ett pris som man inte kan köpa karre för hemma.


Olika mellanölssorter, fyra för 6 £, inte illa eller hur...

Efter ca 2 timmars vandring genom marknadsstånd, människor i gabardin och täckjacka, människor med kortbyxor och linne så gick jag mot min bil för färd till Tesco för att inhandla tillbehören till dagens middag. Jag skippade medvetet "den traditionella lunchen" på mitt stamställe för 3.99 £, helt enkelt eftersom jag inte var hungrig.

Nu återkommer jag till bilden där bilen står parkerad.

Version 1:

När jag kom tillbaka till min bil hade någon gjort en ca 20 cm repa på höger dörr, vilken vätter in mot trottoaren. Säker nån "jäkla unge" som repat den med flit!

Version 2:

När jag kom tillbaka till bilen, fipplandes med nycklar, mobiltelefon samt nyinköpt kött, klev jag snett på den "idiotiskt" placerade trottoarkanten. Bilnyckeln som jag precis "fällt ut" träffade dörren, min kropp träffade bilens backspegel innan jag han rädda utt situationen.

Ja, vad tror ni hände och vad tror ni den "officiella" versionen kommer att vara när jag rapporterar detta till biluthyrningsföretaget :-)

Jag körde mot Tesco, handlade grönsaker, de fyra ölsorterna på bilden ovan, solglasögon för 5 £ (eftersom de Ray Ban, Oakley och andra dyra märken som jag tidigare köpt genom åren har "försvunnit", suttits på eller stulits), deodorant av märket Nivea (för dagen med 50 % rabatt, 1.33 £) samt färsk sparris, färska champinjoner, bakpotatis, skvallerblaskan "The Sun" (vilken f.ö rapporterar att Robbie Williams ska bli pappa) samt den mer seriösa The Daily Mail.



"Vauxhallens lömska lönnfack"

Väl tillbaka vid huset, tog jag kassarna och gick mot huset. Framme vid dörren så ställde jag ner kassarna för att ta upp husets nycklar. Hur jag än letade så hittade jag dom inte! Jag kände 2 ggr i fickorna, jag letade i kassarna men kom plötsligt på att jag hade lagt dessa i det fack som utgör bilens mittkonsol. Ahhh... visst ja, tänkte jag. Nycklarna är kvar i bilen, varpå jag gick ner, öppnade vänster framdörr, hävde mig in och hittade .......................ingenting!!!!!

Tankarna for runt i mitt huvud. Hade bilen varit upplåst under min dag i centrum? Hade jag haft med mig nycklarna och tappat dom någonstans? Hade jag glömt dom i dörren och nu hade någon tagit dessa i syfte att göra inbrott?

Jag stängde dörren på bilen, gick upp till kassarna, kollade dessa, mina fickor två gånger till men var säker på att jag lagt nycklarna i mittfacket. Gick tillbaka till bilen, kollade facket, inga nycklar.

Just som jag började fundera på att krossa något fönster eller liknande på huset, så såg jag att det det fanns en "falsk botten", som när man tryckte på den ena kanten öppnade sig, precis som Pandoras ask, lömsk undangömd av Tyska Vauxhalltekniker, i bilens mittkonsoll. Där låg mina "kära" husnycklar, av någon anledning hade dom åkt ner i detta "lönnfack" under färden till centrum, vilket aldrigt hänt förr.

Klockan var ca 14.00 när jag kom hem till huset. Jag är inte skrockfull men allt för mycket har hänt idag för att jag ska tycka att det är normalt. Kanske ett tecken :-). 

Återkommer under kvällen, eftersom bloggen har blivit lite av en terapi, med nyheter från England. Nu har jag en kopp kaffe klar, en stol ute och två tidningar att läsa.

Allt gott

/J