Lördag...

Klockan ringer exakt 08.00. Jag "kastar" mig mot fönstret, beredd på "wet and windy" väder ute. Gissa om jag blev förvånad när jag möttes av solsken och fint väder. Efter fruklost bestående av frestelse samt blackpudding, satt jag mig i bilen och påbörjade min färd mot Scotland och "Queen of the south", staden Dumfries.


Sol ute, sol i sinnet. Färden mot Scotland kan börja... 

Eftersom jag har åkt den vanliga vägen till Carisle så många gånger så tog jag nu en annan väg och var således tvungen att åka via Workingtons centrum mot Carisle. När man åker på denna väg så kan man se Scotland, med alla vindkraftverk som är placerade i havet utanför kusten. Många människor här tycker att dessa moderna "väderkvarnar" förstör naturen osv, men den generella uppfattningen är nog att kärnkraft är sämre.

På tv igår så hörde jag något rätt korkat. Donald Thrump, ni vet multimiljonären från USA, uttalade sig om vindkraftverk, han tycker att dom förstör naturen. Den "naturälskade" Donald har nyss byggt en golfbana i Scotland, på naturskyddat område, så de "gröna Khmererna" i Scotland rasar :-)


Underbara fält med ryps eller raps, jag lär mig aldrig skillnaden :-)

Jag passerade Carisle i ett strålande väder och via M6, den trefiliga motorvägen som kan ta en ända upp till Edinburgh, passerade jag Gretna och svängde av mot Dumfries. I Dumfries dog Robert Burns år 1796, 37 år ung. Robert Burns är en av Scotlands nationalpoeter, så nu vet ni det :-)


Jag passerar gränsen mellan England och Scotland

När man svänger av M6 och kör vidare mot Dumfries så passerar man kärnkraftverket Chappelcross. Kyltornen, 4 till antalet, är rivna sedan länge men de 4 reaktorbyggnaderna står fortfarande kvar. Jag återkommer till Chappelcross lite längre fram i detta inlägg.


Byn Drumburn, ca 3 mil utanför Dumfries

När jag anlände till Dumfries så passerade jag staden eftersom jag var på jakt efter havet. Glöm Nyköpings skitdike, glöm Oxelösunds läge intill Nordsjön. Här är det hav med stort H som gäller. Ibland så åker jag bara ner till havet för att bli på bra humör eftersom havet här är så totalt, så vilt och vackert så man bara vill vara där.


Ruinen av kyrkan Sweetheart Abbey, en gripande historia...

Återigen så kommer ni nu att få följa med på en resa i tid och rum:

Under 1200 talet så utkämpades ett blodigt krig mellan England och Scotland där Engelmännen försökte invardera Scotland. Samtidigt stred familjerna Bruce och Balliol om den Scotska tronen. Deras "säten" var i Galloway och Dumfries.

På 1300 talet så försökte Edward den första, kung av England, invardera Scotland men stötte på ett massivt motstånd när man nådde floden Cree. Samtidigt så misslyckades man att betala soldaterna (dvs. baronerna som hade soldaterna) så hela anfallet misslyckades eftersom soldaterna samt baronerna desserterade.


Grundaren till "bank of England" är troligtvis begraven här...

Dottern till "the lord of Galloway, lady Devorgilla byggde kyrkan och var dess beskyddare. Hennes make John dog 1273 och lady Devorgilla, som avgudade sin man, lät balsamera hans hjärta, vilket hon hade i en "ask" fram till sin död år 1289, då man begravde både henne och mannens hjärta "clasped to her bussom". Tänk att få avsluta sitt liv så, är inte det kärlek typ överkurs, så säg ;-)


Deprimerande gravsten vid Sweetheart Abbey

Kyrkogården vid Sweetheart Abbey är fantastisk, deprimerande och de gamla gravstenarna lutar åt både vänster och höger. När jag kom fram till ovanstående gravsten så stannade jag, läste texten och blev så himla ledsen.

Läser man texten så berättar den en sorglig historia:

I kärt minne av Frederika Laird, som dog  Wanford stugan den 15 mars år 1906. Hon var 3 år och 7 månader.
Sen så fortsätter gravstenens text ännu mer sorgligt, läs själva så får ni se. Det är inte som idag när man nästan tar friska barn som en självklarhet.


Måste ju testa kameran, närbild på gravstensdetalj, Sweetheart Abbey

Slutligen åkte jag mot Dumfries, staden som jag med flit passerat i min jakt på havet. Jag parkerade Vauxhallen och strosade runt i solskenet.


Bild tagen vid Sweetheart Abbey...

Till sist kom jag till Dumfries centrum där jag parkerade min lilla Vauxhall. Dumries ligger inte vid havet man har förbindelser till havet vilket, vid högvatten kan innebära översvämningar i staden, precis som Carisle har upplevt under 2000 talet.

Klockan var runt fyra, jag var på väg mot Gretna, mot Carisle, residentstaden i Cumbria. Man har byggt en "bypass" nu genom Carlisle som gör så att man inte behöver passera innerstaden utan kan åka i utkanten, genom oändliga rondeller, till Whitehaven.


Dumfries...

Jag lovade ju att återkomma till Chappelcross. Så nu infriar jag mitt löfte och berättar lite om detta, så viktiga kärnkraftverk.

Chappelcross byggdes 1959, för att framställa plotunium för det Brittiska kärnvapenprogrammet. Man levererade också ström ut på det Brittiska nätet. Man ansåg att ström var "en biprodukt" eftersom krig var på tapeten, eller kunde bli det runt 1960.talet.


Chappelcross idag när jag passerade. Borta är de gigantiska kyltornenen

Krig är ju trist, kärlek är bättre, så jag gasade på och kom slutligen, via Morrisons, tillbaka till Whitehaven. Imorgon så blir det sovmorgon, jag struntar i att ställa klockan, men jag antar att jag vaknar 5 av måsarnas skrik.

Allt gott

/J´

Ps: Riktig kärlek finns visst, det är bara så att vi inte behöver lida för att uppleva det, vi borde ju skämmas för att vi "lider" för lite, eller ??"